Snart dags att åka hem

Ja, snart är det dags att packa väskorna och flyga hem till Sverige igen. Det är mindre än tre veckor till avfärd. Känns både kul och trist. Å ena sidan har vi haft ett fantastiskt år med massor av spännande upplevelser, bra väder, en halv km till stranden och mycket tid tillsammans. Å andra sidan saknar vi vårt liv i Linköping, våra kompisar, musikutövande etc. Livet här har ju varit lite temporärt med möbler från gatan och en ganska liten lägenhet. Det kommer att kännas skönt att komma hem till sitt eget hus, trots att det är fullt av projekt, typ renovering av badrum, och rivning av fallfärdigt uterum.

Själv kommer jag också att uppskatta att få börja jobba igen. Ett års tjänstledighet med barnen har varit trevligt, men nu känner jag mig redo för nya tag och lite mer vuxen-kontakt. Medans jag har varit borta har de flyttat ansvaret för den "produkt" jag tidigare sysslat med till Ericsson i Ungern, och lagt ner den avdelnign jag hörde till. Så jag har fått en ny chef och helt nya arbetsuppgifter. Känns faktiskt ganska bra. Det var dags för lite förändring. Men det blir nog en del jobb att få upp styrfarten.

Nästan alla saker vi var tvugna att fixa när vi kom, måste vi nu avveckla igen. Säga upp lägenheten, inklusive el-, gas, telefon- och internet-abonemang. Hyran av kylskåpet och tvättmaskinen. Sälja möblerna, och ge bort eller kasta de som inte blir sålda. Lämna tillbaks allt vi lånat från olika håll osv. Vi har gjort en fin lista som vi kryssar av allt eftersom. Det är inte alls lika jobbigt som att fixa dem i augusti, och det går ganska bra.

Det stora osäkerhetsmomentet var att sälja bilen, vår kära Ford Falcon. Det är svårt att sälja en bil på kommando om man inte vill dumpa priset ordentligt, så för att vara på den säkra sidan satte vi in en annons redan för någon dryg vecka sedan på samma internetsite där vi hittade bilen i juli.

Och idag har den blivit såld! Trots att det är mer än två veckor kvar och det hade varit praktiskt med en bil ett tag till, så känns det väldigt skönt att det gick att få till en försäljning under kontrollerade former. För några dagar sedan ringde en kille och var intresserad. Efter att ha kommit och tittat och provkört så slog han till och idag hade vi överlämning av bil och pengar. Helt kan man väl inte slappna av förrän registreringspappret är inskickade till RTA (NSW svar på vägverket), men det känns väldigt bra att det är gjort. Jag tror att vi kommer att klara oss de sista veckorna. I värsta fall får vi väl hyra en bil de sista dagarna för att frakta runt sånt som måste fraktas runt.

Som avslutning några bilder på bilen utanför Walters dagis, idag strax innan vi sålde den.