Hemma!

Vi kom hem!

Det blev dock inget bloggande i Singapore, som jag hoppades i det förra inlägget. Det visade sig att det bara var 20 minuters marginal och på den tiden skulle det köpas en Barbie-docka, som Kataina lovat Ella redan vid utresan för ett år sedan (och som Ella sedan pratat om varje vecka). Prioriteringen blogg eller Barbie behövde därför inte diskuteras. Annars gick Singapore-stoppet bra trotts att man måste konka ut allt handbagage ur planet och sedan, 20 minuter senare, genom en säkerhetskontroll och in i samma plan igen.

Stoppet på Heathrow blev något mer dramatiskt då Katarina upptäckte att hennes ryggsäck med jobb-laptoppen hade glömts på transferbussen mellan terminal 4 och 5. Då stod vi redan vid säkerhetskontrollen och det var ganska kort tid tills vårt plan till Sverige skulle gå. Om vi skulle försöka springa tillbaks till bussen och möjligen åka tillbaks till terminal 4 så skulle vi obönhörligen missa vårt flyg, så enda alternativet var att fortsätta genom säkerhetskontollen in i terminal 5. Katarina sprang lite i förväg medan vi andra skickade väskorna genom röntgenapparaten. När vi kom igenom visste Katarina att vi skulle till Customer-Service-disken som låg på vägen till vår gate. Vi joggade dit med vårt berg av handbagage. Medans Karina stod och pratade med damen bakom disken ropade en man från våningen ovanför och frågade ifall det fanns en laptop i väskan. Ja! ropade vi, och då kom han ner med Katarinas ryggsäck. Magiskt! Sannolikt förlorade vi högst fem minuter på denna incident. Röta är bara förnamnet. Mannen och hans kompis fick båda en rejäl kram av Katarina och sen sprang vi vidare mot vår gate. Ella drog en stor kabinväska och hade sin stora ryggsäck på sig. En riktig hjälte! när vi kom fram hade alla redan gått på planet, men även vi fick plats, som tur var.

Resten av resan skedde utan större incidenter och när vi kom fram möttes vi av mina föräldrar (dvs de som numer går under benämningen Farmor och Farfar).

Katarina och barnen åkte med dem till Uppsala, medans jag tog tåget till Linköping för att hämta bilen. Jag blev upplockad på stationen av svärmor Hanna som körde mig till Ryd där vår fantastiske granne Hans redan fanns. Han hade under senaste veckorna hämtat bilen från det ställe där den stått under tiden vi varit borta, och kört den genom besiktningen etc. Fantastiskt! Dock var det lite si och så med bilbateriet, så vi fick använa startkablar. Men sen gick det bra. Jag och Hanna tog en titt på huset också, så klart, och det såg ut att ha klarat året med studenterna utan större problem. Kändes trevligt att komma hem igen. På kvällen åkte jag sen till Honken och åt mat och spelade och beundrade hans nya tuba, innan jag till slut slocknade hemma hos Hanna. På morgonen tog jag bilen till Uppsala.

En sista reflektion är att det kändes väldigt lite konstigt att komma hem. Det mesta är som man mins det, och det känns väldigt naturligt att träffa alla man känner etc. Det som känndes mer konsigt var att det gick så fort att avsluta livet i Sydney. Vi hade ju lägenhet, bil, möbler, jobb, skola, orkestrar etc. På bara några veckor var alla avvecklat och allt som återstod var några resväskor.

Pa flygplatsen

Nu ar vi pa Sydneys flygplats. Allt har gatt bra hittills. Vi hade overvikt pa tre av fyra resvaskor, men det blev inte sa dyrt, och vi hade ganska mycket kontanter (sen vi salde alla mobler) som vi blev av med. Vi sitter nu i gaten och ater lite och kollar pa barnTV.

Detta skrivs pa en gratis-internet-dator i korridoren. Med lite tur gar det att fa till en blogg i Singapore ocksa.

Sista dagarna i Sydney

Nu kommer snart Claus och hämtar modemet som vi har fått låna i ett år. Så nu har vi ingen mer tillgång till internet. Nu på morgonen har vi haft kompisar till Andreas från svenska kyrkan som har varit och köpt möbler av oss. Så lägenheten börjar bli tom. Om tre dagar åker vi hem. Jag avslutar denna Australienblog med ett kort på Andreas och barnen som tar ett sista dopp i Clovelly. Kortet är taget för fem dagar sedan. Snart ses vi i Sverige! Hej då!

From Australienblog

Avskedsmiddag

I torsdags gick hela Bretts grupp ut och åt middag på en lebanesrestaurang. Hela labbgänget var med och några respektivisar. Jennie och Magnus var hemma hos oss och var barnvakt så även Andreas var med. Brett höll ett litet tal som avslutades med att det fanns en konkurenssituation om mig mellan Sydney och Linköping och överräckte en universitets tröja och en temugg med ett kort på hela forskningsgruppen på muggen. Precis när jag hade kommit hit fick jag en mugg med min svenska forskargrupp på skickad från labbet i Linköping. Så för ett år sedan stod jag rörd och glad och tittade på min fina Sverigemugg. Nu satt jag på restaurangen och tittade på min fina Australienmugg och blev precis lika glad och jätterörd. Jag fick verkligen bita ihop för att inte börja storgråta.

From Australienblog

From Australienblog

Lottas födelsedagskalas

I söndags fyllde Lotta år och vi blev bjudna på förmiddagsfika hemma hos Lotta i Clovelly. Lottas partner, Matt, gick ut med barnen i trädgården och plockade blommor som de la i bananbladskorgar och kom in med. Efter kalaset gick vi alla ner till Clovelly stranden med och åt fish and chips i det vackra vintervädret. På eftermiddagen tog vi en buss in till Bondi Junction, där Ella var bjuden på födelsedagskalas med temat, gör din egen nalle.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Valsafari

Nu har valvandringen norrut börjat. Jag, Andrea, Jennie och Magnus åkte med en valbåt för att beskåda de stora djuren. (Andreas och barnen ville inte följa med). Vi såg sex stora valar som vinkade med fenorna och slog med stjärtarna. Vid ett tillfälle var det en liten båt, typ eka med motor, som var och tittade på valarna. Valarna dök ner i vattnet och dök upp igen precis vid den lilla båten. Vår guide blev en smula orolig och berättade att bara sjärtpartiet på en val väger 2 ton och att den lilla båden skulle smulas sönder om den träffades av stjärtfenan vid ett dyk. Vi klev av båten i Darling Harbour där Andreas och barnen kom och mötte oss. Vi satte oss på ett chokladcafe och drack varm choklad och chokladbakelser innan vi gick och lyssnade på jazzmusik, eftersom det var jazzfestival denna helg i Darling Harbour. Efter en kraftig springtur hoppade vi på färjan in till Circular Quay, där vi gick och åt middag. Operahuset är färgsatt några helger framöver, så efter middagen gick vi och beskådade det läckra huset innan vi tog en taxi hem.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Middagar

Förra tisdagen var vi hembjudna till Magnus och Jennie på middag. När vi kom i trapphuset kom det en mystisk bil körande till barnens stora förtjusning. Det var Magnus som kopplat på barnasinnet som inifrån lägenheten radiostyrde bilen. Vi åt en god middag och jag lyckades övertyga Jennie och Magnus att kommande lördag följa med mig och Andrea på valsafari, samt att vara barnvakt vår sista torsdag i Sydney.

From Australienblog

Förra torsdagen var vi hembjudna till Jan och Keith. Jan är en postdoktor-kollega till mig på POWMRI. De har en hund som barnen lekte med. Ellas hundskräck släppte efter någon timme, vilket var bra. Jan och Keith berättade att de varit och vandrat i en nationalpark helgen innan och gått vilse. De hade ringt 000 och blivit upplockade av en räddnings-helikopter med räddningssele. Det var en perfekt middagshistoria som de dock skämdes över en smula.

From Australienblog