Madama Butterfly

Förra onsdan åkte jag, Pappa och Mamma in till stan och gick på opera i operahuset. Vi såg Madama Butterfly. Det var trevligt. Mamma och pappa hade sett operahuset på avstånd flera gånger redan, men detta var första gången de kom nära in på, och in i, dessutom.



Detta var vår försenade födelsedagspresent till dem. När man är i Sydney måste man ju gå på opera i operahuset, tänkte vi. Faktum är att operahuset används mycket och att de flesta sydneybor har varit där någon. I alla fall de vi träffar på. Det är inte alls samma sak som Operan i Stockholm etc. Kanske dels för att det ju inte bara är en opera, utan att det också finns en stor konsertsal. Men också för att det är mycket skolkonserter etc där. Faktum är att en person jag pratade med lät lite överaskade att de fortfarande visade opera i operahuset. Han tänkte mer på det som en konsertsal.

Katarina och Hanna var ju och såg Don Giovani redan i september och själv var jag och Katarina och såg Mingus Big Band någon vecka tidigare, men det var i konsertsalen. Detta var försa gången för mig i operasalongen.

Operasalongen är lite mindre och brantare och har tydlig teater-salongskaraktär med svarta väggar etc. man får tyvärr inte ta kort där inne, men här är ett kort framför trappan upp till foajen för operasalongen.



Vi satt ganska långt bak/upp, men såg och hörde utmärkt. Opera är kankse inte den sorts musik jag lyssnar så mycket på i vanliga fall, men så här går bra tycker jag. De sjöng på italienska, men det fanns en textremsa över scenen som gjorde att man hängde med bra i handlingen. jag tror att även föräldrarna uppskattade det hela.