Hemma!

Vi kom hem!

Det blev dock inget bloggande i Singapore, som jag hoppades i det förra inlägget. Det visade sig att det bara var 20 minuters marginal och på den tiden skulle det köpas en Barbie-docka, som Kataina lovat Ella redan vid utresan för ett år sedan (och som Ella sedan pratat om varje vecka). Prioriteringen blogg eller Barbie behövde därför inte diskuteras. Annars gick Singapore-stoppet bra trotts att man måste konka ut allt handbagage ur planet och sedan, 20 minuter senare, genom en säkerhetskontroll och in i samma plan igen.

Stoppet på Heathrow blev något mer dramatiskt då Katarina upptäckte att hennes ryggsäck med jobb-laptoppen hade glömts på transferbussen mellan terminal 4 och 5. Då stod vi redan vid säkerhetskontrollen och det var ganska kort tid tills vårt plan till Sverige skulle gå. Om vi skulle försöka springa tillbaks till bussen och möjligen åka tillbaks till terminal 4 så skulle vi obönhörligen missa vårt flyg, så enda alternativet var att fortsätta genom säkerhetskontollen in i terminal 5. Katarina sprang lite i förväg medan vi andra skickade väskorna genom röntgenapparaten. När vi kom igenom visste Katarina att vi skulle till Customer-Service-disken som låg på vägen till vår gate. Vi joggade dit med vårt berg av handbagage. Medans Karina stod och pratade med damen bakom disken ropade en man från våningen ovanför och frågade ifall det fanns en laptop i väskan. Ja! ropade vi, och då kom han ner med Katarinas ryggsäck. Magiskt! Sannolikt förlorade vi högst fem minuter på denna incident. Röta är bara förnamnet. Mannen och hans kompis fick båda en rejäl kram av Katarina och sen sprang vi vidare mot vår gate. Ella drog en stor kabinväska och hade sin stora ryggsäck på sig. En riktig hjälte! när vi kom fram hade alla redan gått på planet, men även vi fick plats, som tur var.

Resten av resan skedde utan större incidenter och när vi kom fram möttes vi av mina föräldrar (dvs de som numer går under benämningen Farmor och Farfar).

Katarina och barnen åkte med dem till Uppsala, medans jag tog tåget till Linköping för att hämta bilen. Jag blev upplockad på stationen av svärmor Hanna som körde mig till Ryd där vår fantastiske granne Hans redan fanns. Han hade under senaste veckorna hämtat bilen från det ställe där den stått under tiden vi varit borta, och kört den genom besiktningen etc. Fantastiskt! Dock var det lite si och så med bilbateriet, så vi fick använa startkablar. Men sen gick det bra. Jag och Hanna tog en titt på huset också, så klart, och det såg ut att ha klarat året med studenterna utan större problem. Kändes trevligt att komma hem igen. På kvällen åkte jag sen till Honken och åt mat och spelade och beundrade hans nya tuba, innan jag till slut slocknade hemma hos Hanna. På morgonen tog jag bilen till Uppsala.

En sista reflektion är att det kändes väldigt lite konstigt att komma hem. Det mesta är som man mins det, och det känns väldigt naturligt att träffa alla man känner etc. Det som känndes mer konsigt var att det gick så fort att avsluta livet i Sydney. Vi hade ju lägenhet, bil, möbler, jobb, skola, orkestrar etc. På bara några veckor var alla avvecklat och allt som återstod var några resväskor.

Pa flygplatsen

Nu ar vi pa Sydneys flygplats. Allt har gatt bra hittills. Vi hade overvikt pa tre av fyra resvaskor, men det blev inte sa dyrt, och vi hade ganska mycket kontanter (sen vi salde alla mobler) som vi blev av med. Vi sitter nu i gaten och ater lite och kollar pa barnTV.

Detta skrivs pa en gratis-internet-dator i korridoren. Med lite tur gar det att fa till en blogg i Singapore ocksa.

Sista dagarna i Sydney

Nu kommer snart Claus och hämtar modemet som vi har fått låna i ett år. Så nu har vi ingen mer tillgång till internet. Nu på morgonen har vi haft kompisar till Andreas från svenska kyrkan som har varit och köpt möbler av oss. Så lägenheten börjar bli tom. Om tre dagar åker vi hem. Jag avslutar denna Australienblog med ett kort på Andreas och barnen som tar ett sista dopp i Clovelly. Kortet är taget för fem dagar sedan. Snart ses vi i Sverige! Hej då!

From Australienblog

Avskedsmiddag

I torsdags gick hela Bretts grupp ut och åt middag på en lebanesrestaurang. Hela labbgänget var med och några respektivisar. Jennie och Magnus var hemma hos oss och var barnvakt så även Andreas var med. Brett höll ett litet tal som avslutades med att det fanns en konkurenssituation om mig mellan Sydney och Linköping och överräckte en universitets tröja och en temugg med ett kort på hela forskningsgruppen på muggen. Precis när jag hade kommit hit fick jag en mugg med min svenska forskargrupp på skickad från labbet i Linköping. Så för ett år sedan stod jag rörd och glad och tittade på min fina Sverigemugg. Nu satt jag på restaurangen och tittade på min fina Australienmugg och blev precis lika glad och jätterörd. Jag fick verkligen bita ihop för att inte börja storgråta.

From Australienblog

From Australienblog

Lottas födelsedagskalas

I söndags fyllde Lotta år och vi blev bjudna på förmiddagsfika hemma hos Lotta i Clovelly. Lottas partner, Matt, gick ut med barnen i trädgården och plockade blommor som de la i bananbladskorgar och kom in med. Efter kalaset gick vi alla ner till Clovelly stranden med och åt fish and chips i det vackra vintervädret. På eftermiddagen tog vi en buss in till Bondi Junction, där Ella var bjuden på födelsedagskalas med temat, gör din egen nalle.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Valsafari

Nu har valvandringen norrut börjat. Jag, Andrea, Jennie och Magnus åkte med en valbåt för att beskåda de stora djuren. (Andreas och barnen ville inte följa med). Vi såg sex stora valar som vinkade med fenorna och slog med stjärtarna. Vid ett tillfälle var det en liten båt, typ eka med motor, som var och tittade på valarna. Valarna dök ner i vattnet och dök upp igen precis vid den lilla båten. Vår guide blev en smula orolig och berättade att bara sjärtpartiet på en val väger 2 ton och att den lilla båden skulle smulas sönder om den träffades av stjärtfenan vid ett dyk. Vi klev av båten i Darling Harbour där Andreas och barnen kom och mötte oss. Vi satte oss på ett chokladcafe och drack varm choklad och chokladbakelser innan vi gick och lyssnade på jazzmusik, eftersom det var jazzfestival denna helg i Darling Harbour. Efter en kraftig springtur hoppade vi på färjan in till Circular Quay, där vi gick och åt middag. Operahuset är färgsatt några helger framöver, så efter middagen gick vi och beskådade det läckra huset innan vi tog en taxi hem.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Middagar

Förra tisdagen var vi hembjudna till Magnus och Jennie på middag. När vi kom i trapphuset kom det en mystisk bil körande till barnens stora förtjusning. Det var Magnus som kopplat på barnasinnet som inifrån lägenheten radiostyrde bilen. Vi åt en god middag och jag lyckades övertyga Jennie och Magnus att kommande lördag följa med mig och Andrea på valsafari, samt att vara barnvakt vår sista torsdag i Sydney.

From Australienblog

Förra torsdagen var vi hembjudna till Jan och Keith. Jan är en postdoktor-kollega till mig på POWMRI. De har en hund som barnen lekte med. Ellas hundskräck släppte efter någon timme, vilket var bra. Jan och Keith berättade att de varit och vandrat i en nationalpark helgen innan och gått vilse. De hade ringt 000 och blivit upplockade av en räddnings-helikopter med räddningssele. Det var en perfekt middagshistoria som de dock skämdes över en smula.

From Australienblog

Vaucluse house

Idag har vi varit och gjort Vaucluse House tillsammans med Andrea. Vi är ju lyckligt utan bil, så vi tog gemensam buss inifrån stan ut till Vaucluse. Vi började med en fika i Vaucluse Bay med chokladbollar gjorda av Ella och Walter och därefter gick vi och matade några getter innan vi gick en tur i det pampiga huset. Husets nuvarande utseende fick det i början av 1800 talet när familjen Wentworth bodde där. William Wentworth skrev Australiens första grundlag, grundade den första dagstidningen (The Australian) och var först med att ta sig bortom Blue Mountains. Både herr och fru Wentworth var barn till fångar och hade dessutom fått två av sina tio barn innan äktenskapet, vilket gjorde det svårt för dem att komma in i Sydneys socitetsliv. Hur som helst så hade vi en toppen trevlig dag, och som sagt tre vuxna för att ta reda på Ella och Walter är en skön konstillation. Tack för det Andrea! Efter rundturen i huset gick vi och åt lunch på Vaucluse Teagarden och dagen avslutades med glass i Circular Quai.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Lördag med dubbelkalas

Igår kom Lotta hit, lämnade Maya för att leka med Andreas och Ella och Walter, och hämtade upp mig för att åka till Little Bay till Linas födelsedagskalas. Vi hade ett trevligt mamma-kalas med massor av god mat och en hel del prat om Mia Huge, som genom att starta svenska kyrkans barntimmar gjort att vi mammor som var på kalaset har träffat och lärt känna varandra. Det var nästan så att jag kände mig lite stolt över att bo på samma gata i Linköping som denna Sydney-kändis!

From Australienblog

På kvällen var det dags att ta farväl av Lotta och Hanna som efter sju veckor lämnar Australien för att åka hem till Linköping. Vi hade en mycket trevlig kväll med alla tillbehör inklusive fördrink på deras hotell. Det känns lite konstigt att gå till jobbet imorgon utan att ha sina svenska kollegor kvar. Hanna och Lotta har jobbat för fullt på labbet, vilket har resulterat i publicerbara resultat. Fantastiskt!

From Australienblog

From Australienblog

Snart dags att åka hem

Ja, snart är det dags att packa väskorna och flyga hem till Sverige igen. Det är mindre än tre veckor till avfärd. Känns både kul och trist. Å ena sidan har vi haft ett fantastiskt år med massor av spännande upplevelser, bra väder, en halv km till stranden och mycket tid tillsammans. Å andra sidan saknar vi vårt liv i Linköping, våra kompisar, musikutövande etc. Livet här har ju varit lite temporärt med möbler från gatan och en ganska liten lägenhet. Det kommer att kännas skönt att komma hem till sitt eget hus, trots att det är fullt av projekt, typ renovering av badrum, och rivning av fallfärdigt uterum.

Själv kommer jag också att uppskatta att få börja jobba igen. Ett års tjänstledighet med barnen har varit trevligt, men nu känner jag mig redo för nya tag och lite mer vuxen-kontakt. Medans jag har varit borta har de flyttat ansvaret för den "produkt" jag tidigare sysslat med till Ericsson i Ungern, och lagt ner den avdelnign jag hörde till. Så jag har fått en ny chef och helt nya arbetsuppgifter. Känns faktiskt ganska bra. Det var dags för lite förändring. Men det blir nog en del jobb att få upp styrfarten.

Nästan alla saker vi var tvugna att fixa när vi kom, måste vi nu avveckla igen. Säga upp lägenheten, inklusive el-, gas, telefon- och internet-abonemang. Hyran av kylskåpet och tvättmaskinen. Sälja möblerna, och ge bort eller kasta de som inte blir sålda. Lämna tillbaks allt vi lånat från olika håll osv. Vi har gjort en fin lista som vi kryssar av allt eftersom. Det är inte alls lika jobbigt som att fixa dem i augusti, och det går ganska bra.

Det stora osäkerhetsmomentet var att sälja bilen, vår kära Ford Falcon. Det är svårt att sälja en bil på kommando om man inte vill dumpa priset ordentligt, så för att vara på den säkra sidan satte vi in en annons redan för någon dryg vecka sedan på samma internetsite där vi hittade bilen i juli.

Och idag har den blivit såld! Trots att det är mer än två veckor kvar och det hade varit praktiskt med en bil ett tag till, så känns det väldigt skönt att det gick att få till en försäljning under kontrollerade former. För några dagar sedan ringde en kille och var intresserad. Efter att ha kommit och tittat och provkört så slog han till och idag hade vi överlämning av bil och pengar. Helt kan man väl inte slappna av förrän registreringspappret är inskickade till RTA (NSW svar på vägverket), men det känns väldigt bra att det är gjort. Jag tror att vi kommer att klara oss de sista veckorna. I värsta fall får vi väl hyra en bil de sista dagarna för att frakta runt sånt som måste fraktas runt.

Som avslutning några bilder på bilen utanför Walters dagis, idag strax innan vi sålde den.

Walters 4-årskalas

Walters dag startade med både "Happy birthday" och "Ja må han leva" och uppvaktning på sängen. På eftermiddagen hade vi barnkalas. Vi hade tänkt att även detta kalas skulle firats på Bronte Beach, men dåligt väder gjorde att vi fick tränga ihop oss i vår lilla lägenhet. Walter hade i ca ett halvår pratat om att han ville ha ett läskigt kalas, så Andreas hade köpt masker som barnen fick måla så läskiga de ville. Svenska sånglekar utanför vårt garage med gitarrspel av Andreas hann vi med innan det blev helt mörkt ute. Efter middagen hittade jag en blodig hand (infryst labbhandske med saft i) i safttillbringaren och under bordet satt det en nalle fasttejpad samtidigt som alla nallarna i barnens rum började ropa. Längst nere i nallepåsen fanns det en skattkista med en karta och guldpengar. Kartan ledde till en gömställe för ficklampor som, när de tändes, avslöjade blod på marken. Det hade nu hunnit bli kolmörkt ute och barnen tyckte det var kusligt, speciellt Ella. Blodspåren ledde till vårt garage, där det låg en pirat (som saknade en hand) och sov i ett tält. Barnen sjöng "Piraten sover" så högt de kunde och fick sedan köpa till sig kalaspåsar med bla vampyrtänder när piraten hade vaknat.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

På söndagen kom Liz familj över på middag. Vi hade en mycket trevlig kväll och barnen lekte och hade hade roligt helt själva, så vi vuxna kunde sitta och äta färdigt i lugn och ro och faktiskt prata med varandra.

From Australienblog

Labbresa till Bendelong

För några veckor sedan åkte en stor del av labbgruppen plus min familj en helg till Bendelong, som ligger ca 4 timmars körning söderut. Vi åkte mitt på fredagen och kom fram när det hade blivit mörkt. På morgonen överaskades vi av den fantastiska utsikten vi hade från vårt stora, hyrda hus som låg precis vid havet. På en av bilderna nedan kan man se vårt stora hus som hade två stora balkonger ut mot havet. Lördagsmorgonen började med kaskad dopp i havet och i havspoler nedanför vårt hus. Uppifrån huset ropade Brett och David att de såg valar, och mycket riktigt, två valar simmade och hoppade och lekte sig norrut i en ganska hög fart. Därefter tog vi med oss picknick och åkte till en lite mer skyddad strand som lämpade sig väl för nybörjarsurfande som Lotta ägnade sig åt. På eftermiddagen åkte en patrull till Ulladulla och köpte massor av olika fiskar som vi grillade till kvällsmat med romsås till med rom från Sverige, köpt i en affär i en liten by, Geringong, på väg till Bendelong. Fiskpatrullen stötte ihop med en flock kängurur till svenskarnas stora glädje. Hemma i stugan bakade Lotta och Walter efter det att jag och barnen och Lotta och David hade tagit ett kvällsdopp i en havspol medan solen dalade och vågorna fräste och blev till skum över våra huvuden. Det var en otroligt vacker plats att tillbringa helgen på med sina kollegor och familj.

From Australienblog

From 090510_Bendelong

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Hanna och Lotta smugglade snus...

...till svårt snusberoende Magnus. Näevars, någon smuggling var det inte tal om och Magnus kan säkert sluta snusa när han vill (han har vid en krissituation gjort eget snus av tobak). Igår skedde överlämnandet av snuset efter en trevlig middag (Andreas hade gjort fantastisk massaman gryta) och massor av bus. Magnus borde få pris i tålamod och engagemang. Walter frågade i kväll när han fick leka med Magnus igen och Andreas och jag satt och drömde om att anlita Magnus som barnvakt för att gå och se "Wolverine".

From Australienblog

Hanna och Lotta

Äntligen har Hanna och Lotta kommit till Sydney! Hanna och Lotta är två doktorander från Linköpings universitet som ska forska med mig i fem veckor. Vi träffades på Bronte beach i söndags och grillade vid en av de kommunala gratisgrillarna och badade i havet som höll 20.3 grader. Ja, återseendet var mycket kärt och samtidigt konstigt att ha mina svenska kollegor här. Hanna hade med sig sin bror och far som flyger hem till Sverige på fredag och Lottas Fredrik hade dagen innan åkt hem.

From Australienblog

Dagen efter, måndag, var det full fart på labbet och idag, torsdag, Valborgsmässoaften, hade vi gemensam fikastund med vacker Happy Birthday sång. Så nu är Hanna och Lotta ganska välinstallerade på jobbet.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Anzac Day med Andrea

Hurra för Andrea! I lördags föreslog Andrea att vi skulle träffas inne i stan och titta på militärparaden på Anzac Day. Det skulle visa sig vara ett toppenförslag! Paraden var oändlig med en blandning av krigsveteraner, nuvarande militärer och orkestrar. Dagen firas för att hedra alla de australiensare som dött i krig. Efter paraden gick vi till museumet "The Barracks" som fungerade som fängelse när Sydney hade fått så mycket fason att fångarna från England inte ansågs vara lämpliga att vandra fria längre. Därefter picknickade vi i botaniska trädgården precis bredvid en damm full med feta ålar. På bilden nedan kan man se hakan på en ål som äter bröd ur handen på Andreas. Även Ella var modig och handmatade de glupska ålarna. När allt bröd var slut satt Andreas och läste Sydney Morning Herald och Andrea och jag lekte olika lekar med barnen på gräsmattan. På slump gick vi bort till "Government house" och slank in på den sista visningen för dagen. Walter somnade under den guidade turen så det pampiga huset står fortfarande kvar. Efter den guidade turen föreslog Andreas lite wild and crazy att vi skulle äta kvällsmat på en av de jazzhak i The Rocks (gamla stan i Sydney) som han tidigare varit på. Vi travade igenom The Rocks som sjöd av feststämning med massor av uniformer att titta på. De flesta pubar som vi gick förbi var fulla långt ut på gatan och likaså var Andreas jazzhak. Jag trodde aldrig att vi skulle få plats där inne, men Andreas och Andrea gick in, Andrea kom efter en stund tillbaka ut till mig och barnen och sa att nu hade hon fixat ett bord och att vakterna såg till våra barnvagnar. Inne på puben spelade ett jazzband där saxofonisten och tillika sångerskan var 89 år gammal. Rätt var det var hördes säckpipespel utifrån gatan och ett 15 tal män kom in på puben och spelade slagdängor som Waltzing Matilda och stämningen blev kokande. Efter spelningen blev Walter kissnödig och Andreas tog med honom på herrtoaletten. Andreas berättade när de kom tillbaka igen att Walter snabbt som en vessla hade trängt sig in till rännan mellan en säckpipeman i kilt och en annan stadig australiensare. Tydligen var kiltmannen så intressant så Walters intresse för den annars så intressanta rännan flög bort, och Andreas fick snabbt rycka och vända Walter i rätt riktning. Andreas önskade hett att det skulle ha varit OK att fota på toa. Efter att Andrea och Walter hade fäktats med sina bordknivar, sa Andrea glatt "Då är vi ändå det mest städade sällskapet här i kväll". Pub med barn en lördagkväll i Sydney kan jag rekomendera.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Kids at the Opera House

I fredags var det dags även för barnen att se en bit av insidan på Sydney Opera House. En duktig teaterensemble spelade upp tre barnsagor och både Ella och Walter tror jag uppskattade föreställningen. Efter teatern gick vi in mot Circular Quai för att förmiddagsfika. Vid kajkanten såg Andreas en stor låda märkt "Husqvarna" som vi stod och beundrade innan vi precis intill lådan slog oss ner på ett fik. Lådan skulle visa sig innehålla en maskin som med kraftfullt dunder (heja Sverige) kördes under hela vår fika stund. Ella och Walter satt som tända ljus och åt sina glassar, Andreas satt med händerna för öronen och jag undrade varför barnen var så stillsamma när Andreas och jag ändå inte kunde prata med varandra.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Fortfarande inspirerad av boken som svärfar lämnade kvar (handlar om den första flottan med fångar som kom till Sydney) gick vi sedan vidare till Sydney museum som ligger beläget precis där Sydneys första guvenör, kapten Phillips, hus varit beläget. Därefter blev det lunch på Meyers och sedan Opal museumet innan vi tog bussen hem igen.