Hurra för Andrea! I lördags föreslog Andrea att vi skulle träffas inne i stan och titta på militärparaden på Anzac Day. Det skulle visa sig vara ett toppenförslag! Paraden var oändlig med en blandning av krigsveteraner, nuvarande militärer och orkestrar. Dagen firas för att hedra alla de australiensare som dött i krig. Efter paraden gick vi till museumet "The Barracks" som fungerade som fängelse när Sydney hade fått så mycket fason att fångarna från England inte ansågs vara lämpliga att vandra fria längre. Därefter picknickade vi i botaniska trädgården precis bredvid en damm full med feta ålar. På bilden nedan kan man se hakan på en ål som äter bröd ur handen på Andreas. Även Ella var modig och handmatade de glupska ålarna. När allt bröd var slut satt Andreas och läste Sydney Morning Herald och Andrea och jag lekte olika lekar med barnen på gräsmattan. På slump gick vi bort till "Government house" och slank in på den sista visningen för dagen. Walter somnade under den guidade turen så det pampiga huset står fortfarande kvar. Efter den guidade turen föreslog Andreas lite wild and crazy att vi skulle äta kvällsmat på en av de jazzhak i The Rocks (gamla stan i Sydney) som han tidigare varit på. Vi travade igenom The Rocks som sjöd av feststämning med massor av uniformer att titta på. De flesta pubar som vi gick förbi var fulla långt ut på gatan och likaså var Andreas jazzhak. Jag trodde aldrig att vi skulle få plats där inne, men Andreas och Andrea gick in, Andrea kom efter en stund tillbaka ut till mig och barnen och sa att nu hade hon fixat ett bord och att vakterna såg till våra barnvagnar. Inne på puben spelade ett jazzband där saxofonisten och tillika sångerskan var 89 år gammal. Rätt var det var hördes säckpipespel utifrån gatan och ett 15 tal män kom in på puben och spelade slagdängor som Waltzing Matilda och stämningen blev kokande. Efter spelningen blev Walter kissnödig och Andreas tog med honom på herrtoaletten. Andreas berättade när de kom tillbaka igen att Walter snabbt som en vessla hade trängt sig in till rännan mellan en säckpipeman i kilt och en annan stadig australiensare. Tydligen var kiltmannen så intressant så Walters intresse för den annars så intressanta rännan flög bort, och Andreas fick snabbt rycka och vända Walter i rätt riktning. Andreas önskade hett att det skulle ha varit OK att fota på toa. Efter att Andrea och Walter hade fäktats med sina bordknivar, sa Andrea glatt "Då är vi ändå det mest städade sällskapet här i kväll". Pub med barn en lördagkväll i Sydney kan jag rekomendera.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar