Hanna och Lotta smugglade snus...

...till svårt snusberoende Magnus. Näevars, någon smuggling var det inte tal om och Magnus kan säkert sluta snusa när han vill (han har vid en krissituation gjort eget snus av tobak). Igår skedde överlämnandet av snuset efter en trevlig middag (Andreas hade gjort fantastisk massaman gryta) och massor av bus. Magnus borde få pris i tålamod och engagemang. Walter frågade i kväll när han fick leka med Magnus igen och Andreas och jag satt och drömde om att anlita Magnus som barnvakt för att gå och se "Wolverine".

From Australienblog

Hanna och Lotta

Äntligen har Hanna och Lotta kommit till Sydney! Hanna och Lotta är två doktorander från Linköpings universitet som ska forska med mig i fem veckor. Vi träffades på Bronte beach i söndags och grillade vid en av de kommunala gratisgrillarna och badade i havet som höll 20.3 grader. Ja, återseendet var mycket kärt och samtidigt konstigt att ha mina svenska kollegor här. Hanna hade med sig sin bror och far som flyger hem till Sverige på fredag och Lottas Fredrik hade dagen innan åkt hem.

From Australienblog

Dagen efter, måndag, var det full fart på labbet och idag, torsdag, Valborgsmässoaften, hade vi gemensam fikastund med vacker Happy Birthday sång. Så nu är Hanna och Lotta ganska välinstallerade på jobbet.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Anzac Day med Andrea

Hurra för Andrea! I lördags föreslog Andrea att vi skulle träffas inne i stan och titta på militärparaden på Anzac Day. Det skulle visa sig vara ett toppenförslag! Paraden var oändlig med en blandning av krigsveteraner, nuvarande militärer och orkestrar. Dagen firas för att hedra alla de australiensare som dött i krig. Efter paraden gick vi till museumet "The Barracks" som fungerade som fängelse när Sydney hade fått så mycket fason att fångarna från England inte ansågs vara lämpliga att vandra fria längre. Därefter picknickade vi i botaniska trädgården precis bredvid en damm full med feta ålar. På bilden nedan kan man se hakan på en ål som äter bröd ur handen på Andreas. Även Ella var modig och handmatade de glupska ålarna. När allt bröd var slut satt Andreas och läste Sydney Morning Herald och Andrea och jag lekte olika lekar med barnen på gräsmattan. På slump gick vi bort till "Government house" och slank in på den sista visningen för dagen. Walter somnade under den guidade turen så det pampiga huset står fortfarande kvar. Efter den guidade turen föreslog Andreas lite wild and crazy att vi skulle äta kvällsmat på en av de jazzhak i The Rocks (gamla stan i Sydney) som han tidigare varit på. Vi travade igenom The Rocks som sjöd av feststämning med massor av uniformer att titta på. De flesta pubar som vi gick förbi var fulla långt ut på gatan och likaså var Andreas jazzhak. Jag trodde aldrig att vi skulle få plats där inne, men Andreas och Andrea gick in, Andrea kom efter en stund tillbaka ut till mig och barnen och sa att nu hade hon fixat ett bord och att vakterna såg till våra barnvagnar. Inne på puben spelade ett jazzband där saxofonisten och tillika sångerskan var 89 år gammal. Rätt var det var hördes säckpipespel utifrån gatan och ett 15 tal män kom in på puben och spelade slagdängor som Waltzing Matilda och stämningen blev kokande. Efter spelningen blev Walter kissnödig och Andreas tog med honom på herrtoaletten. Andreas berättade när de kom tillbaka igen att Walter snabbt som en vessla hade trängt sig in till rännan mellan en säckpipeman i kilt och en annan stadig australiensare. Tydligen var kiltmannen så intressant så Walters intresse för den annars så intressanta rännan flög bort, och Andreas fick snabbt rycka och vända Walter i rätt riktning. Andreas önskade hett att det skulle ha varit OK att fota på toa. Efter att Andrea och Walter hade fäktats med sina bordknivar, sa Andrea glatt "Då är vi ändå det mest städade sällskapet här i kväll". Pub med barn en lördagkväll i Sydney kan jag rekomendera.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Kids at the Opera House

I fredags var det dags även för barnen att se en bit av insidan på Sydney Opera House. En duktig teaterensemble spelade upp tre barnsagor och både Ella och Walter tror jag uppskattade föreställningen. Efter teatern gick vi in mot Circular Quai för att förmiddagsfika. Vid kajkanten såg Andreas en stor låda märkt "Husqvarna" som vi stod och beundrade innan vi precis intill lådan slog oss ner på ett fik. Lådan skulle visa sig innehålla en maskin som med kraftfullt dunder (heja Sverige) kördes under hela vår fika stund. Ella och Walter satt som tända ljus och åt sina glassar, Andreas satt med händerna för öronen och jag undrade varför barnen var så stillsamma när Andreas och jag ändå inte kunde prata med varandra.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Fortfarande inspirerad av boken som svärfar lämnade kvar (handlar om den första flottan med fångar som kom till Sydney) gick vi sedan vidare till Sydney museum som ligger beläget precis där Sydneys första guvenör, kapten Phillips, hus varit beläget. Därefter blev det lunch på Meyers och sedan Opal museumet innan vi tog bussen hem igen.

Sydney Royal Easter Show

Igår tog vi tåget till Olympia stadion där Sydney Royal Easter Show ägde rum. Sydney Royal Easter Show är en gammal kvarleva från det att bönder kom in till stan för att sälja och göra reklam för sina produkter. Dagens variant var kryddad med karuseller, spel och massa mat och öl vagnar. En klar tyngdpunk åt bondehållet fanns dock kvar. Inför det att kvigor, kor och tjurar skulle bedömas och rankas blev kreaturen schamponerade och fönade! Aldrig tidigare har jag sett så vackra kor med perfekt glans och volym i pälsen. Barnen fick mjölka en ko, mata lammungar och klappa diverse getter, får, höns och kalvar som gick fritt i en stor utställningshall. I två små hus hade de fullt med ägg under värmelampor som kläcktes allt efter hand. Pedagogiskt för stadsbor! På en arena var det stockhuggartävling med olika grenar. Nya Zeeland, Tasmanien, New South Wales och Queensland var med och tävlade. En kraftfull sport måste jag säga. På kvällen satte vi oss på en gigantisk arena och tittade på olika framträdande som avlsutades kl 21.00 med fyrverkeri. Liz hade tipsat oss om att ta med varsin barnvagn till barnen. Det var ett bra tips!

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Lunch hemma hos Scott

I lördags var vi hembjudna till Scott, en senior postdok på labbet, på lunch. Jag hade förvarnat på jobbet att det fanns en viss risk för materiella skador när hela min familj är med. Scotts son Christopher byggde tågbana med Walter och dottern Sarah lekte med ett fint dockskåp med Ella (Det kunde ha varit tvärt om men vad gör man?). Scotts fru hade lagat fantastiskt mat med koreansk sushi (sushi härstammar från Korea om man frågar en korean), koreanska dumplings, vårrullar, kycklingwok och sallad. Efter lite mat och inomhuslek tröttnade barnen på att vara inomhus, så det gick ut och lekte med vattenmaskingevär. De tre äldsta barnen gick efter ett tag in igen och Scott förbarmade sig över Walter som sprutade ner honom med vatten tills vattnet var slut. Då tog Walter och försökte köra över Scott med en trehjuling. Walter förklarade efteråt att han inte tyckte det var kul att leka med pappan. Vi klarade dock det materiella och lunchen var mycket trevlig och god.

From Australienblog

From Australienblog

Scott och hans familj bor precis i utkanten av Kurin-gai-chase national park, så vi tog en tur dit efter lunchen bara jag och familjen. Barnen blev ganska snart hungriga och då slank vårrullarna ner som Scotts fru hade packat in och skickat med oss. Vi lekte en stund i en lekpark och gick sedan den board walk genom mangrove träsk som vi för ett halvår sedan hade vandrat med mamma. Vidunderligt vacker natur!

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

När vi kom hem ringde telefonen. Det var Andreas fiolspelande kompis, John, som ville ha med Andreas på ett hak där det spelades gypsie-musik. När Andreas hade farit började det ösregna. Som vanligt kastade barnen av sig kläderna och sprang ut i regnet. Walter kom lyckligt inspringande och befallde: "Klä av dig kläderna mamma och kom med ut i regnet!" Jag skrattade i säkert fem minuter åt tanken innan jag tackade nej åt erbjudandet.

Tand nummer två tappad

Nu slipper vi för ett tag tanduppsamlar-uppfinningar, för i kväll, när Ella satt och knaprade på en morot, så åkte tanden ut. Som tur var svalde hon den inte, utan hon kunde lägga tanden i ett glas med vatten vid sängen. Två dollar har vi hört är en vanlig taxa för tandfeer i Sydney.

From Australienblog

From Australienblog

Annandag påsk i Parramatta

När svärfar åkte tillbaka till Sverige lämnade han kvar en bok som han läste medan han var här, "The commonwealth of Thieves; The Sydney Experiment" av Tom Keneally. Boken är en historisk beskrivning kring hur den första flottan av fångar kom till Sydney (år 1788). Det är svårt att föreställa sig hur illa dessa fångar och även deras fångvakter for både under resan hit och även väl på plats. Fascinerad av boken tog vi idag och åkte 50 minuter med färjan från Circular Quai till Paramatta där en soldat, John Macarthur, och hans hustru, Elisabeth, år 1793 byggde ett hus, som fortfarande finns kvar som museum. De hade kommit med den andra flottan till Sydney och då guvenören av New South Wales, och tillika kapten för den första flottan, Arthur Phillips, trodde sig se att Parramattas jord var mer bördig än Sydneys jord, slog de sig ned här. Färjeturen till Parramatta gick förbi fantastiska hus med egna små badstränder, men säkert halva resan gick genom mangroveträsk, som hade sparats längs med havsviken. Elisabeth Farm var väl värd resan, då hela huset var barvänligt, så Ella och Walter blev uppmuntrade av en guide att provligga himmelssängarna och låtsas laga mat osv.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Jag bara måste visa bilden som Walter tog på mig, Andreas och två aboriginier vid Circular Quai idag. Tanken var att barnen skulle vara de som poserade, men de vägrade, och ja, kortet blev ju imponerande bra för att vara taget av en tre-åring. Walter har kanske gått farmors fotoskola?

From Australienblog

Påskafton

På påskafton kom Maya och mamma Lotta hem till oss och påskpysslade. Hur gör man påskpyssel utan att handla på MedMera butiken i Linköping? Ja, lite papper, gem, färg och kartong fick duga och så ägg så klart. På bilden nedan visar Maya upp en av kreationerna vi fick till. Medan jag och barnen gjorde en koja, som vi sedan läste saga i, kom påskharen och la ägg och godis i hela vardagsrummet. Barnen var entusiastiska och gulligt konfunderade. Efter pysslet åkte vi hem till Maya och hoppade studsmatta (barnen alltså) i trädgården och åt påskmiddag.

From Australienblog

From Australienblog

From Australienblog

Grande Bouche

Mike, som ofta brukar spela med Nuage Swing (Django-jazz bandet jag spelar med på onsdagar), har en gitarr som ha brukar skryta med att den var billig, men ändå väldigt bra. Som alla riktiga Django-gitarrer är den en kopia på en Selmer-gitarr, i detta fall med det stora D-formade hålet (som brukar kallas Grande Bouche, stor mun, på franska). Han hade köpt den i Melbourn sa han. När vi ändå skulle åka till Melbourne tänkte jag att jag kanske skulle slå till och köpa en likadan. Det har länge varit en hemlig dröm att spela lite django-musik.

Sagt och gjort. När vi åkte till Melbourne för några veckor sedan med lyckades jag klämma in en liten spårvagnsutflykt till gitarraffären the Accoustic Centre. De hade många fina gitarrer, men tyvärr inte den billiga som Mike hade rekomenderat. Jag spelade lite på de andra Django-gitarrerna, men de kostade betydligt mer än jag tyckte mig har råd med. Så det blev inget.

Men jag kunde inte riktigt släppa iden, så någon vecka senare ringde jag från Sydney till samma affär, och då hade de fått in den modell jag hade velat ha. Eftersom jag provspelat min kompis gitarr så besrlutade jag mig för att beställa en över telefonen. Och för någon vecka sedan kom den med lastbil.





Vad gäller hemfrakten till Sverige, så visade det sig när vi flög till Australien, att man fick ta med sig ett "guitar sized musical instrument" som handbagage, utöver den ordinarie tilldelningen. Det utnyttjade jag för trombonen på ner resan, men på hemresan så får väl Katarina ta trombonen :-).

Tidsskillnad åter 8h

Ja, Nu är sommartiden över här Sydney, som Katarina skrev om i ett tidigare inlägg. Eftersom svensk sommartid nyligen har inträtt betyder det att det nu är åtta timmars tidsskillnad igen. Betydlligt enklare nyss, när det var tio timmars skillnad.

Det är alltid svårt att veta åt vilket håll man skall räkna när man skall lura ut hur mycket klockan är på det andra stället. Man kan säkert tänka på olika sätt. Mitt sätt är att komma ihåg att Sydnet ligger före Sverige. Solen går först upp i Syndey, och åtta timmar senare (eller nåt) i Sverige. etc. Så vid varje given tidpunkt har Sydneyborna kommit lite längre på sin dag än Linköpingsborna.

Här är några exempel.

När klockan i Sverige är 8.00 på morgonen har klockan redan hunnit bli 16.00 i Sydney.
När klockan i Sverige är 12.00 mitt på dagen, har klockan redan hunnit bli 20.00 i Sydney.
När klockan i Sverige är 20.00 på kvällen, har klockan redan hunnit bli 04.00 dagen efter i Sydney.

Picknick med Ellas klass

I söndags hade klassföräldrarna i Ellas klass ordnat en picknick i Centennial park. På vägen dit skulle vi ta vägen förbi Liz och James och låna två barncyklar. Halvvägs dit fick vi syn på bilens klocka som visade att vi var en timme sena. Jag drog snabbt den felaktiga slutsatsen att Andreas squeeze box klocka hemma i lägenheten gick fel, vilket Andreas gick med på och bad om ursäkt för. Så vi vände bilen och hastade mot picknicken en timme för sent. När vi kom fram bad jag om ursäkt till en klassmamma, som sa att det var vintertiden som hade börjat, varpå vi snurrade till det och la till en extra timme. Summa summarum blev det en del gnissel i maskineriet helt i onödan, Andreas sqeeze box hade angivit tiden perfekt så vi kom i tid. Picknicken gick till så att föräldrarna åt mat och barnen sprang omkring och lekte. Efter picknicken sjutsade jag och barnen Andreas till en jazzklubb, dit han kom en timme för tidigt och där han spelade lite trombon. Barnen kom i säng i god tid för en gångs skull.

From Australienblog

Lördag i lekparken

Sydney har många "världens finaste lekplats". I lördags åkte vi till en av dem, Coogees lekplats, som är belägen med vacker havsutsikt bakom en gles ridå av Banksia träd som just nu har lindblomsgröna, mjuka kottar som papegojorna klänger i. Ella håller några kottar i handen på bilden nedan. Vi hade bestämt träff med mamma Lotta och Maya och pappa Peter och Juni och Saga. Vi lekte och picknickade innan var och en åkte hem till sig. Andreas passade på att åka på jazzklubb.

From Australienblog

From Australienblog

Ännu en lös tand

I fredags kväll hade Ella svårt att komma till ro när hon skulle sova; ännu en tand var jättelös! Sovandet underlättades inte av att Walter hade sovit i en och en halv timme på dagis och var pigg som en mört. Ella pep iväg ut i köket och var borta ganska länge. När hon kom tillbaka hade hon med stor möda konstruerat en tanduppfångare (se bilden), där tanden kunde ramla ner om hon råkade tappa den mitt i natten. Kvällen innan hade Ella också svårt att somna. Det var nämligen lite svårt att sova med ansiktet ner i kudden med vidöppen mun, så att hon inte skulle svälja tanden mitt i natten. Jag kan avslöja att den nya uppfinningen inte var lättare att somna i.

From Australienblog

Jazz Cruise i Sydney Harbour

I söndags förra veckan spelade jag med Django-jazz-gubbarna på en liten båt som gick från segelklubben, där vi spelar på onsdagar, till Quarantine Station på north head, strax söder om Manly.


View Larger Map

Det var trevligt med en utflykt på vattnet, men båten var ganska liten, och vågorna inte obetydliga, så det gällde att stå bredbent när man spelade på basen. Det gick dock bra. Inga skador på varken musiker eller instrument.



Quarantine Station visade sig vara precis vad det låter som, dvs en karantän-station för anlänande skepp till Sydney. Om det fanns sjukdom ombord var alla på båten tvungna att stanna på stationen i flera veckor. Den var igång ända in på 70-talet. Efter en guidad tur och lite kaffe åkte vi tillbaks, och spelade lite till. Vädret var perfekt. Soligt och vackert.

Torsdagslunch

Idag, när Ella var på skolan och Walter på dagis, passade Andreas och jag på att äta lunch tillsammans på en restaurang vid The Spot (tvärs över gatan från där doktoranderna Hanna och Lotta ska bo när de kommer hit). Fint med lite vuxenliv tillsammans!

From 090402