Hemma igen

Hemma igen efter en tur söderut i helgen. Vi åkte till en tulpanfestival i Bowral, och sedan till Kiama där vi sov på ett litet hotell, Grand Hotel Kiama. Mer så småningom när jag tankat över bilder från kameran etc. Men allt gick bra och det var trevligt.

I kväll han jag även med att åka in till stan och lyssna lite på tradjazz på en av pubarna. Det är ett stående jazzband som spelar. De brukar låta folk "sitta in" lite, och idag tog jag mod till mig och frågade bassisten om jag fick spela lite. Det fick jag. Två låtar blev det. Kul. Basisten, som hette Fiona, hade en bas som inte var inställd riktigt som min, så det var nog tur att det inte blev fler låtar, men det var kul. Kanske det blir med sånt, vi får se.

Datorn Död

I går när jag och Walter satt och spelade Drakens Värld (som man kan hita på Bolibompasidan) på min laptop så slocknade den plötsligt. Jag trodde först att Walter kommit åt någon knapp på något sätt, men den gick inte at starta. Helt svart. Inget rörde sig. någon enstaka lten lysdiod gick att få att lysa i en sekund eller så. Ahhh...

Det var min Hem-PC-laptop som jag fick via Ericsson för fem-sex år sen ungefär. Den är därmed relativt gammal med för att vara en laptop. Men den har funkat toppenbra ända tills nu och jag har varit väldigt nöjd med den.

Jag började därmed tänka ut vilka alternativ jag hade. Lämna in den på reparation, eller köpa en ny, eller kanske mixtra lite med min jobb-laptop så att jag temporärt skulle kunna använda den istället.

Men jag började med att googla lite på min datormodell etc. Och jag hade också i bakhuvudet att min kompis och gamla kollega Joakim Holm (som hade en likadan dator) hade haft problem med den som han delvis lyckats lösa. jag hittade lite info så småninom . Lösningen var att trycka hårt på knapparna 6,7 och y. För där under sitter ett grafik-chip som ibland halkar ur. Men trycker man på de knapparna så hoppar den i igen. Vips så startade den igen. Puh! FÅr hoppas att det inte händer igen.

I helgen skall vi åka söder ut, till Kiama och en tulpan-festival någonstans i närheten.

varmt

Idag lördag har det varit 30 grader. och det är bara början på våren, eller möjligtvis slutet på vintern. Kommer att bli hårt tror jag.

Katarina, Hanna och barnen gjorde en utflykt till en strand söder om Maroubra som heter Malabar. Liten och familjevänlig, och inte superfull av folk när det är varmt ute. Fick godkänt vad jag förstår. På vägen hem svängde de frbi Coogee beach och där var det packat med folk. Ella beskrev det som att man inte såg sanden.

Själv var jag hemma och petade med lite olika projekt. Bla fick jag äntligen igång min squeezebox som jag tog med mig från Linköping.

Tempraturen skall dock sjunka till imorgon. men inte värre än 21 grader tror jag, och sen hoppar den nog upp till 30 igen någon dag. Om man är intresserad kan man ju kolla här, på australien SMHI.

Tropikerna, del 2

[jag ha uppdaterat inlägget lite, även Katarina snorklade, se nedan.]

Fredagens tur till Fitzroy Island var den enda aktivitet vi hade bokat i förväg. Men när vi kom hem därifrån på kvällen insåg vi att vi nog borde ta turen ut till det riktiga "Great barrier reef" också. Vi hade fått det beskrivet som att "man åker ut till en ponton och där snorklar man hela dagen". Jag föreställde mig det som att man blev utkörd till en flytbrygga på 2x3m, sen stack båten och kom tillbaks och plockade upp en på kvällen. Det verkade lite småjobbigt med barnen och solen etc.

Nuj visade det sig att det inte var riktigt så. Till att börja med hittade vi en variant där man gjorde en paus på en ö (Green Island) halvvägs ut i några timmar, innan man åkte ut till pontonen. Sen verkade pontonen vara något större än 2x3m och hade tak etc. Vi slog till.

Så på lördag morgon knallade vi ner till båthamnen igen och tog båten ut till Green Island. Liksom på fredagen var det en stor katamaran som körde två timmar rakt ut. Där låg en liten ö med skog på och stränder runt om. och en jättelång brygga eftersom hela ön var om given av ett korrallrev.



Det var en relativt exploaterad liten ö med välkrattade rabatter och släta betongstigar etc. Där badade och snorklade vi i två timmar. Det ingick snorklingsutrustning.



Sedan kom båten och hämtade upp oss igen för vidare transport ut till pontonen. Den visade sig vara stor, typ 50x100m och hade ett stor tak spänns över. Dessutom la den stora båten till där och man kunde även vara där. Det var där toaletterna fanns bla.



Här står Hanna i ena hörnet av pononen strax innan vi tar en åktur i den lilla "semi-ubåten" som åkte runt i revet där man kunde se både koraller och korall-fiskar på nära håll. Maffigt. Dock var det svårt att fotograera.



Sen var det dags för mig att snorkla i revet. Man fick låna cyklop, snorkel och simfötter. Sen vara det bara att hoppa i. Helt klart vatten och typ åtta meter djupt ner till sandboten. men om man simmade 50m utåt kom man till stora korallrev som sträckte sig upp mot ytan. Stora fiskar i alla färger simmade omkring. Otroligt häftigt.

Dom som ville fick också låna flytväst. Om man ville kunde man också hyra en tunn "dykardräkt" som skyddade mot de hemska maneterna som ibland finns i krokarna. Dock dyker dessa i princip inte upp förrän i oktober/november, och dessutom bara inne vid kusten, så det hoppade jag över.

Det var säkert 50% japaner bland de som åkt ut, och ungefär hälften av personalen var japansk också, skulle jag tro.

Så småningom hoppade även Katarina i och snorklade. Vi simmade hand i hand mellan korallerna. Lite romantiskt faktiskt. Dock kom vi lite väl långt bort in in bland de grunda korallerna, som man absolut inte får peta på eller ställa sig på etc. Så "dykvakten" på pontonen blåste i sin visselpipa. Inget händ dock, vi simmade tillbaks.

Barnen kunde inte dyka med cyklop etc och fick klara sig med ubåten och ett fast undervattensobservatorium under själva pontonen. Sen kollade dom lite på film i laptopen som vi tagit med för säkerhets skull. Funkade bra.

På söndagen tog vi bussen till en linbana över regnskogen.



Linbanan var uppdelad i tre etapper och ledde till en by som heter Kuranda. på de två mellanliggande stoppen kunde man kliva av och ta en liten kort runda i regnskogen. Trevligt. Inte fullt så mycket fåglar och djurliv som jag trodde, men vi såg en jättestor ödla (sannolikt en Yellow-spotted monitor, dvs en varan).

I Kurnanda fanns det en del krimskrams-affärer etc men också ett levande-fjärils-musemum som Katarina, Hanna och barnen gick på medans jag vilade mig på en bänk utanför. Sen tog vi bussen hem igen.

På måndag förmiddag, innan vi tog planet hem till Sydney igen, badade vi i den stora swimingpoolen som låg nere vid strandpromenaden i Cairns, the lagoon. Den riktiga havs stranden är lerig och inte så kul att bad i, men swimingpolen var gjord som en strand med sand längs med ena sidan och grunt vatten så att alla kunde bada.



Flygresan hem gick utan incidenter.

Åter från tropikerna

Ja, i måndags eftermiddag kom vi tillbaks till Sydney från vår utflykt till de tropiska bredgraderna i norr. Vi var i Cairns som ligger nästan högst upp på östkusten. Enligt Google Maps drygt 240 mil norr om Sydney bilvägen. något kortare fågelvägen kan man tänka sig.

I Cairns är det tropiskt klimat som gäller. Inga somrar och vintrar, utan torrperiod och regnperiod. Torrperioden var precis på väg att ta slut. i oktober/november börjar "wet season", dvs regnperioden. Dock regnade det när vi anlände i torsdags. Hon som körde hotellbussen sa att det hade regnat nästan en hel vecka. Hoppsan.



Men det skulle gå bra visade det sig. Resten av torsdagen duggade det lite, men sedan var det uppehåll, varmt (dvs 25-30 grader) och lagom soligt resten av dagarna.

Vi bodde på ett billigt "vandrarhemshotell" i sovsal, med sex sängar. Vi var ju bara fem, men vi betalade för den sjätte också. Blev ändå betydligt billigare än de flesta andra hotellen. Och det fungerade bra. Vi var ju inte så mycket där heller.

På fredagen hade Katarina beställt en båttur till Fitzroy Island. En knapp timme söderut till en ö som låg rrelativ nära fastlandet.



En riktig tropisk ö med regnskog och korallstränder. Ganska grovt korall-grus faktiskt, som var lite besvärligt att gå barfota på. Det fanns riktiga koraller ute i vattnet också som man kunde kolla på när man snorklade. Häftigt!

Det var inte så mycket folk med på båten och på ön fanns (ännu) inte något hotell etc. Bara en liten enkel bar och ett litet skjul med dyk-grejor. MEn det höll på att bygga en "resort" där, så nästa år är det nog ett annat upplägg på denna ö. Men nu var det supertrevligt. Lite fler bilder nedan. På lördagen åkte vi till Green Island och "outer reef". Mer om det i nästa inlägg.

På väg till Cairns och Stora Barriär-revet

I morgong Torsdag kl 07.15 (dvs 23.15 på onsdagen, svensk tid) tar vi ett plan till Cairns och stora barriär-revet. Åter Måndag kväll.

Där är det 29 grader i luften och 20 i vattnet sägs det. Bästa tiden för ett besök är nu. Under sommarn (dvs svenska vintern) är det monsun-regn och dessutom mycket läskiba maneter etc i vattnet. Det blev lite snabba beslut, men nu är biljetterna klara, väskorna packade (nästan) etc.

Vi kan vara svåra att få tag på under tiden, men mobile funkar. Jag läser lite mail via den etc. Rapport när vi kommer tillbaks!

Farsdag i Double Bay och Rose Bay

I går söndag var det Fars dag häri Australien. Vi gjorde en liten utflykt någon kilometer norrut till södra kanten av "Sydney bukten", mellan Centrum (som kallas CBD, Central Busines District) och det öppna havet. Kolla in kartan nedan för att se vart vi åkte.

View Larger Map

Först åkte vi till Double Bay och en liten strand med inhägnat vatten där man kan bada utan stora vågor. Inägnaden var antagligen mot hajar men kanska annat också. Strax ovanför fanns en liten liten park som heter Blackburn Gardens där vi käkade lite massäck innan vi gick ner till stranden. Det var varmt och soligt denna dag, så det var härligt där.





Sen tog vi bilen en liten bit västerut till Rose Bay (se kartan ovan) där barnen fick leka i en stor och trevlig lekpark medans Jag och Hanna tog en promenad.



Sen hem igen.

Power House Museum

[Bloggad av Katarina]

Idag (lördag) häller regnet ner och det ska enligt prognosen inte sluta under dagen. Mamma och jag (Katarina) bestämmer att ta med barnen till Power House Museum vid Darling Harbor. För att komma dit tog vi världens bästa buss, 339, (se foto vid vår busshållplats där barnen har nya regnrockar) in till Hyde park i centrum, därifrån åkte vi monorail (litet tåg på räls två våningar upp i luften).



Museet har utställningar om teknikutveckling i modern tid, så som flyg, bil, tåg, cykel, rymd mm, en liten musikinstrument-avdelning, designutveckling och mycket mer. Dessutom fanns det en fantastisk barnlekavdelning där barn i Ella och Walters ålder transporterade, på minijärnväg och minilyftkran, och byggde ett tvåvåningshus (se foton).





Där hade jag och barnen roligt i en dryg timme medan mamma tittade på utställningarna. Vi såg även en ljud och ljusshow där plan och tåg kom åkande över och omkring oss. Ännu en trevlig dag i detta fantastiska Sydney.

Don Giovanni på Operahuset i Sydney

[Katarina bloggar detta inlägg.]

Ja, så var det äntligen dags att se operahuset från dess ändamålsenliga sida, insidan, Opera Hall. På onsdagskvällen åkte jag (Katarina) och mamma med buss 339 in till Circular Quai och promenerade arm i arm 10 minuter till operahuset. I lobbyn utanför Opera Hall finns stora panoramafönster ut mot vattnet Port Jackson och Sydney Harbor Bridge, där stod vi och tittade på upplysta färjor, små taxibåtar och segelbåtar med lantärnor som passerade förbi nedanför oss. Våra medbesökare till Mozarts Don Giovanni var av alla åldrar, nationaliteter och stilar (från jeans till smoking och fluga). Vilka sångare! En ensamble av åtta suprema solister. De hade mycket homogena röster som matchade varandra väl och var och en var helt toppenbra! Jag hade förväntat mig bra solister och blev ändå överraskad över hur perfekt de sjöng. Trots vår placering långt bak hördes allt från scen från de finaste piano till ljudet av ett tappat halsband, imponerande akustik. På väg hem kunde vi inte låta bli att njuta av att bo 25 minuter från världens kanske mest berömda operahus.

En liten krock

Nu var det ett tag sen igen. Men här kommer äntligen ett nytt inlägg. Och strax innan har Katarina skrivit flera inlägg också, se nedan.

Det har regnat en del på sistone och vi tog inte med några regnkläder eller stövlar till barnen. Så i lördags eftermiddag tog vi bilen till shoppingmallen för att köpa lite sånt. Vintern är väl snart slut, men ändå. Det gick halvbra. Regnsäsongen är kort och allt sånt var nästan slut. Vi hittade en regnrock till Walter och ett par stövlar.

När jag skulle backa ut från parkeringsrutan inne i parkeringshuset så missade jag den stora betongpelaren som stod på passagerarsidan och jag backade in i den med vänster front. Vänster framdörr och stänkskärm fick några snygga bucklor. Pust! Här är en bild jag tog idag:



Inga personskador och ingen annan bil inblandad. Stolpen var en meter i diameter och tog ingen skada, förutom lite avskavd färg.

Idag efter helgen tog jag tag i försäkringsfrågan. Vi har helförsäkring som är relativt dyr jämfört med i sverige, motsvarande typ 500:- i månaden! Nu skall det bli spännande att se om den gör någon nytta. Att göra en skadeanmälan var iallafall relativt smärtfritt. Jag ringde försäkringsbolaget och efter bara en kort stunds telefonkö kom jag fram och fick redogöra för olyckan. Försäkringsmannen föreslog en verkstad i närheten som de hade koll på, och som visste hur man hanterar försäkringsärenden. I princip fick man nog ta vilken verkstad man ville, men den verkade bra. Jag skulle köra bilen dit för att få en "quote" dvs en kostnadsuppskattning, som sedan försäkringsbolaget skulle godkänna, inna själva reparationen kunde utföras. Jag ringde till verkstan och kunde åka dit på en gång. Perfekt.



En man som verkade vara verkstans försäkrings-expert på något sätt granskade bilen och skrev intensivt i sitt block. Rexeptionensten tog lite bilder med sin digitalkamera. Sen var det klart. Verkstan pratar direkt med försäkringsbolaget om kostnader etc. Nu väntar vi på att försäkringsbolaget eller verkstan skall ringa och säga att det är dags för reparation.

Jag antar att vi återkommer med mer om hur detta utvecklar sig.

spela jazz

Ikväll tog jag min bas och åkte tvärs över stan för att repa med ett litet jazzband. Björn Hagvall som jag brukar spela med i Linköping, har en svåger, Charles Apsey, i Sydney som spelar piano i detta band. Och turligt nog för mig så hade de nyligen blivit av med sin bassist.

De var en kvintett, piano, bas, trummor, gitarr och tenorsax. Det var trevliga herrar och en dam i 50års åldern. Pam, som spelade tenorsaxen och ledde bandet. De spelar lite modernare jazz än jag vanligtvis spelar, dvs typ 50-talsjazz (vi spelade t ex Oleo, On Green Dolphin Street och Blue Bossa för den som är insatt i sådant). Det behärskar jag inte helt, men det verkade inte som om det gjorde något. jag fick komma tillbaks nästa rep igen. Och jag lär väl mig så småningom. Kul att spela.

För övrigt var det också lite läskigt att köra själv genom harbour tunnel och långt upp på norra sidan, men tackvar noggrann kartläsning innan gick det bra. Bara tre lättkorrigerade felkörningar. Hem utan problem.