fredag 16 januari 2009

Hanna och Helena åker hem

I onsdags kväll åkte Hanna och Helena hem till Sverige igen. För Helena var det tre veckors i Australien som var till ända, och för Hanna drygt sex månader. Onsdagen ägnades åt packning, jag och barnen åkte och badade i Clovelly på eftermiddagen för att vara ur vägen. Lunch klockan 14 och sedan ett tårfyllt, men altför snabbt, farväl innan jag, Hanna och Helena satta oss i bilen för att köra till flygplatsen som inte ligger mer än kanske 20min bort.

img_3366.jpg

Vi tyckte att om vi åkte vid 15.00 så borde vi vara i mer än god tid då flyget skulle flera timmar senare, Varken Hanna eller Helena är särskilt vana flygpassagerare, så de ville gärna ha gott om tid.

Det gick fint att köra dit, och parkera bilen var inget stort problem. Men när vi kom fram till incheckningsdisken så var kön väldigt lång Svårt att beskriva hur lång, men för sex parallella incheckningsdiskar tog det säkert en halvtimme att avverka kön framför oss. Men det var ju hanterbart. Vi hade fortfarande gott om tid när det äntligen blev vår tur...

Men sen tog det stopp. Damen i incheckningsdisken fick stora problem. Först tog det henne ganska lång tid att förstå att Hanna och Helena inte hade var med på samma bokning. Hanna bokade ju sin tillsammans med oss för ett år sen, och Helena först i höstas någon gång. Vi hade ju lämnat fram deras "biljetter" (som ju nu för tiden bara är utprintade papper med bokningsnummer etc på), och förstod inte att vi skulle informera henne om detta. Men även sen detta var utrett så var det något som hängde upp sig i hennes dator. Hon fick konsulterar sin kollega vid disken bredvid, och ett tag var tre av diskarna upptagna med vår incheckning. Tillslut tog inchecknignsdamen en promenad till sin chef/expertincheckare och kom tillbaks efter 10 minuter. Det mesta hade då löst sig tror jag, men det tog säkert 10 min till innan hon lyckats hitta säten till Helena och Hanna. Tyvärr fick de inte sitta bredvid varandra (alla säten hade väl bokats medan hon mekade med vår incheckning), men som kompensation fick de något bättre säten. De får väl rapportera så småningom ifall det var OK eller inte.

Så dags började det kännas lite tajt. Inte värre än att de skulle hinna, men det skulle inte bli mycket tid att strosa i taxfree-butiker på insidan säkerhetskontrollen. De skulle nog få gå direkt till gaten. Inte perfekt för Hanna och Helena som ju ville ha lite tid på sig att hitta rätt. Det sista incheckningsdamen gjorde var att kolla att vi hade "det gröna immigrations-formuläret" ifyllt. Va? Det hade vi inte hört talas om. Och vi som hade stått och inte gjort något i kanske en timme (kanske jag överdriver lite)! Hon fiskad fram små gröna lappar som vi fick fylla i så snabbt vi kunde. Det var mest namn och passnummer etc. Det gick ganska fort, men var ännu ett stressmoment när man som minst behövde det.

Sen fick jag lämna dem åt sitt öde vid dörren in till säkerthetskontrollen och gaterna. Det var fortfarande inte panik, tidsmässigt, men heller inte så gott om tid som man skulle ha velat. Jag var nästan helt säker på att jag tagit kort vid detta tillfälle, men jag hittar inga i kameran, så det måste jag ha inbillat mig.

Nu de i alla fall anlänt till Sverige, som man kan se i min mammas och pappas blogg, så de måste ha hittat restan av vägen till flygplanet. Rapporter via telefon säger att de mådde ganska bra vid ankomsten (ingen migrän), men var mycket trötta. De vilar ut i Uppsala (hos min mamma och pappa) och tar sen tåget ner till Linghem på fredag em (tror jag).

Här hemma på Figtree Avenue känns det tomt och ödsligt nu när Hanna har åkt. Vi saknar henne redan.

2 kommentarer:

David Kågedal sa...

Skönt att det gick bra, men jag förstår att det måste kännas lite tomt där nu. Ni har ju haft det fullt med folk de senaste veckorn särskilt.

sLars sa...

Skönt att det gick bra.

En mamma och en pappa som har en blogg...tänk om mina föräldrar hade det. 86 respektive 88 år...:-)