Mer om om tulpanfestivalen

Puh, idag fredag har det varit varmt. 35 C sägs det. Hanna, jag och barnen tog bussen ner till stranden i stranden i Clovelly på förmiddagen (som jag bloggat om förut). Vi tog med lite ägg-smörgåsar, frukt och dryck. Det blev trevilgt. Vattet är inte så varmt här i Sydney. Kanske 18 grader idag. Det sägs att det inte kommer att bli mycket varmare i sommar heller. Men det var perfekt när det var 35 grader i luften och solen stekte.

35 grader är dock ovanligt så här års, vad vi förstår. det blir sällan varmare i sommar, och så här års skall det väl vara några grader över 20 eller nåt. Det skall bli kallare igen i helgen.

Nu har jag äntligen tankat över bilderna från vår utflykt förra helgen. Då åkte vi som sagt var söderut en liten bit. Vi tog motorvägen M5. Det var första gången vi åkte motorväg. Den är en betalväg, men jag har beställt en E-tag som jag monterat in i bilen. Den piper till lite när man passerar en betal-station, och sen dras pengar automatiskt från mitt konto. Det blev nödvändigt när jag började repa med jazz-bandet och behövde åka genom Harbour-tunneln varje vecka.

Bilkörning är för övrigt märkligt i Australien på många andra sätt än vänstertrafiken. Dom på motorvägarna kör de sällan fortare än 100km/h och det finns inga bensinmackar eller väg-restauranger längs med motorvägen heller.

Målet var Bowral där Katarina och Hanna hade spanat in en tulpanfestival, Tulip Time. Det vi huvudsakligen ägnade oss åt där var ett besök i en park/trädgård med mycket tulpaner, och paraden. Katarina och Hanna som är vana blomsterbetraktare var inte så väldigt imponerad av själva blomsterprakten. Det var mycket tulpaner, men Trädgårdsföreningen har fler. De var dock imponerade av att de fått till en så trevlig festival med så enkla medel. Förutom själva blommorna var det mat-stånd, vin-provning, en liten scen där det spelades blåsmusik och sydamerikansk indianmusik.



Sen blev det parad genom det lilla samhället. Jag vet inte vad de har för parad-tradition här i Australien, men detta var en relativt enkel parad. NSW Firebrigade Band gick först. Sen kom en massa veteranbilar, cyklister och sponsorbilar, en kinesiks Falun-Gong (eller Falun-Dafa som är samma sak) orkester. Och på slutet en säckpips-orkester. Inga tulpaner förekom i paraden.

Huvudsponsor för hela festivalen var Black Dog Institute, som fö ligger granne med Katarnas institut här i Sydney. De syslar med Depresioner och mano-depresivitet. Lite märkligt som sponsor, men det funkade.

När vi var klara med tulpanfestivalen åkte vi vidare ut mot kusten till Kiama där vi skulle sova. Vi hade bokat rum på ett hotell som hette Grand Hotel Kiama. Det var en pub med lite rum ovanför. Säkert 100 år gammal, och väldigt pitoresk. Möjligen skulle man kunna säga fallfärdig. Men maten var god, och personalen trevlig. Oturligt nog var det lördag kväll och rockband i puben... Men barnen somnade, trots Honky Tonk Woman på ganks hög volym precis under vårt rum. Men dom slutade spela vid midnatt.

Dagen efter åkte vi söderut. Först till utsiktspunkten vid norra änden av Seven Mile Beach.



Det var en väldigt lång strand. och som det verkade, väldigt lite exploaterad. Det verkade vara mest skog. Inte så mycket folk heller. Vi åkte ner tillstranden sen och den var verkligen stor. Alla badade! Det var faktiskt premiär för havsbad i New South Wales för de vuxna.

Sen åkte vi upp till Kiama igen för att se på blåshålen. Varken det lilla eller det stora hålet sprutade dock denna dag. Det var för lågt tidvatten, och möjligtvis även lite för lite vågor.





Hemvägen var utan intermesson.