I går onsdag gick jag för första gången på en riktig jazzklubb, the Basement, som ligger inne i stan, nära Circular Quay, dvs i business-distriktet.
Jag gick för att lyssna på Yellowjackets och Mike Stern som gjort en CD ihop och nu turnerar världen runt. Detta är väl inte musik som jag lyssnar så mycket till i normalfallet, men jag tänkte att dom är ju ände värlsdberömda, och man får väl ta chansen när den dyker upp.
Jag ångrar inget. Dom var bra på det dom gjorde, jag uppskattade särskillt trummisen, Marcus Baylor som spelade väldigt dynamiskt och varierat, och Mike Stern. Och kul att se lite världsartister. Jag köpte en CD av Mike när han knallade runt i lokalen innan spelningen också. Men jag har inte lyssnat på den än.
torsdag 27 november 2008
Bada på taket
I tisdags åkte barnen och jag som vanligt till Svenska Kyrkan inne i stan. Men denna gång hade vi tagit med oss badkläderna, för vi skulle bada i den swimingpool som skulle finnas i det hus där det två volontärerna Anna och Frida bor. Ryktet sa att poolen låg på taket, men jag var inte riktigt säker så jag hade försök dämpa förväntningarna hos barnen. Men det visade sig vara onödigt då poolen faktiskt låg på taget, intygade Anna när vi kom till den ordinarie samlingslokalen. Men först åt vi våfflor och lekte lite medans vi väntade på fler barn.
Så småningom blev det dock dags att kanalla bort. Det visade sig att huset låg alldeles i närheten. Det låg aldeles vid Hyde Park och var väldigt stiligt, och högt.
Och där uppe var utsikten spektakulär. Poolen var varm och det fanns en bubbelpool som var ännu varmare. Ella övade sig på att dyka och simma under vattnet. Framsteg gjordes. På bilden nedan sitter dock både Ella och Walter och trycker i bubbelpoolen.
Jag gjorde en google maps karta där man kan se själva poolen om man zoomar in ordentligt.
View Larger Map
Så småningom blev det dock dags att kanalla bort. Det visade sig att huset låg alldeles i närheten. Det låg aldeles vid Hyde Park och var väldigt stiligt, och högt.
Och där uppe var utsikten spektakulär. Poolen var varm och det fanns en bubbelpool som var ännu varmare. Ella övade sig på att dyka och simma under vattnet. Framsteg gjordes. På bilden nedan sitter dock både Ella och Walter och trycker i bubbelpoolen.
Jag gjorde en google maps karta där man kan se själva poolen om man zoomar in ordentligt.
View Larger Map
måndag 24 november 2008
Måndagsförmiddag med utsikt över Bondi Beach
Åker man ca en kvart hemifrån med bil så kommer man till en lekplats högt över havet. Platsen är berömd för "Sculptures by the Sea", den årligen återkommande utställningen. Alla skulpturer är nu nedmonterade, men de av naturen skapade är minst lika vackra. Tar man trappan ner från lekplatsen och lite vindlingar till vänster -blommor över allt -så kommer man till den här vackra stenbumlingen. Jag förstår varifrån inspirationen till att förlägga skulpturutställningen hit måste ha kommit. Vackra skummande vågor ackompanjerar tavlan utsökt.
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
Gratisbiljetter till operahuset
I fredags åkte Andreas och jag med bussen till Circular Quay och gick den extravaganta promenaden till Operahuset. Det tar en kvart att gå.
Överst på den magnifika operatrappan stod tre fåtöljer i megaformat, massor av dånande förstärkare och jättestrålkastare. Det skulle bli inspelning av Australian Idol. Dit skulle vi inte utan fortsatte in. Det var Andreas första besök i den berömda byggnaden. Så småningom kom våra nyfunna vänner, Liz med make James och biljetterna. Varsin flaska öl till tre av oss och en kola till den fjärde, lika med mig. Lite rundvandring och fakta kring huset gavs vi av Liz och James som passande nog är ariktekter.
Förra gången som jag var på Operahuset var i operasalen, den här gången i konsertsalen -en jättesal rymmande 2500 människor.
Tenoren David Hobson sjöng fantastiskt bra och lättsamt. Ingen genre var honom främmande så vi bjöds på allt från Puccini till musikal, Van Morrison, U2, Sting och Beatles. Publiken kände och älskade honom, det märktes. Stämningen var hög och inropen många. Jag glömde säga att orkestern var fulltalig, även harpan var med och trakterades av en man.
Ja, det blev en höjdarkväll även om Andreas muttrade något om "nästa gång måste de bli med jazz..."
 |
| From Australienblog |
Överst på den magnifika operatrappan stod tre fåtöljer i megaformat, massor av dånande förstärkare och jättestrålkastare. Det skulle bli inspelning av Australian Idol. Dit skulle vi inte utan fortsatte in. Det var Andreas första besök i den berömda byggnaden. Så småningom kom våra nyfunna vänner, Liz med make James och biljetterna. Varsin flaska öl till tre av oss och en kola till den fjärde, lika med mig. Lite rundvandring och fakta kring huset gavs vi av Liz och James som passande nog är ariktekter.
Förra gången som jag var på Operahuset var i operasalen, den här gången i konsertsalen -en jättesal rymmande 2500 människor.
Tenoren David Hobson sjöng fantastiskt bra och lättsamt. Ingen genre var honom främmande så vi bjöds på allt från Puccini till musikal, Van Morrison, U2, Sting och Beatles. Publiken kände och älskade honom, det märktes. Stämningen var hög och inropen många. Jag glömde säga att orkestern var fulltalig, även harpan var med och trakterades av en man.
Ja, det blev en höjdarkväll även om Andreas muttrade något om "nästa gång måste de bli med jazz..."
söndag 23 november 2008
Art Gallery of New South Wales
Idag, söndag, har vi varit på Art Gallery of New South Wales. Vi började med picknick på Miss MacQuaries Point med utsikt över Sydney Harbour.
Därefter gick vi i två timmar på museumet. Barnen var så duktiga och intresserade! Härligt! Nu får det vara slut med nationalparker och beacher, näevars! Det var helt förbjudet att fotografera inne på museumet, så här står vi utanför. Vissa i familjen är ganska svårflörtad när det gäller fotografering...
...medan andra är mer linslusor.
 |
| From Australienblog |
Därefter gick vi i två timmar på museumet. Barnen var så duktiga och intresserade! Härligt! Nu får det vara slut med nationalparker och beacher, näevars! Det var helt förbjudet att fotografera inne på museumet, så här står vi utanför. Vissa i familjen är ganska svårflörtad när det gäller fotografering...
 |
| From Australienblog |
...medan andra är mer linslusor.
 |
| From Australienblog |
I Jakarandans tid
Sydney är blått nu när Jakarandan blommar. Bilden nedan är tagen från vårt köksfönster och sex olika Jakarandaträd kan skådas.
Detta är även Agapantusens (Afrikansk lilja) tid. Mamma och jag har var sitt exemplar hemma i Sverige, här planteras lökarna i hundratals i rabatterna. Agapantusraden nedan på bilden är en av många som jag passerar på väg till jobbet. Ja, Sydney är blått!
I lördags gick vi på förmiddagen en sväng i Fred Hollow Reserve, som ligger en kvarts promenad från vårt hus. Det visade sig vara ett naturskyddsområde då en kort sträcka av en bäckravin blivit kvar när man byggde Randwick. Så en bit mycket exotisk vegetation klev vi in i.
På eftermiddagen tog vi eftermiddagsfikat i Centennial Park.
 |
| From Australienblog |
Detta är även Agapantusens (Afrikansk lilja) tid. Mamma och jag har var sitt exemplar hemma i Sverige, här planteras lökarna i hundratals i rabatterna. Agapantusraden nedan på bilden är en av många som jag passerar på väg till jobbet. Ja, Sydney är blått!
 |
| From Australienblog |
I lördags gick vi på förmiddagen en sväng i Fred Hollow Reserve, som ligger en kvarts promenad från vårt hus. Det visade sig vara ett naturskyddsområde då en kort sträcka av en bäckravin blivit kvar när man byggde Randwick. Så en bit mycket exotisk vegetation klev vi in i.
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
På eftermiddagen tog vi eftermiddagsfikat i Centennial Park.
 |
| From Australienblog |
lördag 22 november 2008
Första filmen
Nu har vi äntligen lagt upp den första filmen på YouTube. Ella och Walter visar sina konstverk och annat pyssel som de knåpat ihop här hemma på Figtree Avenue. Hoppas att det funkar.
Här är en länk också.
Här är en länk också.
onsdag 19 november 2008
Watson Bay
Denna helg har varit lite småputtrig med lite av varje på programmet. I lördags åkte vi hem till en svensk familj som bor i Chiswick. Andreas och barnen har lärt känna mamma Erica och Gustav på svenska kyrkan och de bodde i en fantastisk lägenhet med stor balkong och takterass med utsikt över en havsvik. Tillika hade de tillgång till utomhus och inomhuspol som vi badade i tillsammans.
På kvällen åkte Andreas med bilen till sitt gigg. Två timmar senare tog jag bussen in till stan och gick över Sydney Harbour Bridge och hämtade upp Andreas och gitarristen för att åka på ett födelsedagskalas.
På söndagen åkte jag och mamma med barnen till South Head, som utgör den sydligaste spetsen på inloppet till Sydney Harbour. Vi gick en promenad, njöt av utsikten och fikade i nationalparken på udden.
View Larger Map
Därifrån gick vi till Watson Bay, som ligger på insidan av udden, åt glass och badade. Om ni tittar noga mellan Ella och Walters huvuden så ser man Sydney Harbour Bridge (som jag några timmar tidigare hade gått över).
Väl hemma igen satte sig barnen med varsitt pyssel.
 |
| From Australienblog |
På kvällen åkte Andreas med bilen till sitt gigg. Två timmar senare tog jag bussen in till stan och gick över Sydney Harbour Bridge och hämtade upp Andreas och gitarristen för att åka på ett födelsedagskalas.
På söndagen åkte jag och mamma med barnen till South Head, som utgör den sydligaste spetsen på inloppet till Sydney Harbour. Vi gick en promenad, njöt av utsikten och fikade i nationalparken på udden.
View Larger Map
 |
| From Australienblog |
Därifrån gick vi till Watson Bay, som ligger på insidan av udden, åt glass och badade. Om ni tittar noga mellan Ella och Walters huvuden så ser man Sydney Harbour Bridge (som jag några timmar tidigare hade gått över).
 |
| From Australienblog |
Väl hemma igen satte sig barnen med varsitt pyssel.
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
Stå inte på toaletten!
Här är en liten skylt som sitter över alla toaletter på University of NSW.
För den med svag syn så står det "Do not stand on the toilet seat or bowl!"
I Asien har de nästan bara toaletter som är mer som två fotplattor och ett hål i golvet. De har ju fördelen att man inte behöver nudda toaletten med sin kropp, till skillnad från vanliga toaletter, som de här på universitetet, där man måste sitta med sin nakna stjärt direkt på toaletten. Det tycker sannolikt många asiatiska studenter är obehagligt och försöker sig på andra varianter...
För den med svag syn så står det "Do not stand on the toilet seat or bowl!"
I Asien har de nästan bara toaletter som är mer som två fotplattor och ett hål i golvet. De har ju fördelen att man inte behöver nudda toaletten med sin kropp, till skillnad från vanliga toaletter, som de här på universitetet, där man måste sitta med sin nakna stjärt direkt på toaletten. Det tycker sannolikt många asiatiska studenter är obehagligt och försöker sig på andra varianter...
Första riktiga spelningen
I lördags spelade jag för första gången en riktig spelning, dvs det fanns publik och jag fick ett litet gage. Det var Django-bandet, som heter "Nuage Swing", som hade fått en spelning på den seglings-klubb där de normalt spelar på onsdagar, och där jag varit med några gånger, se tidigare blogg-inlägg).
Seglingsklubben (Sydney Flying Squadron) är en klubb för någon typ av stora jollar (utan köl), med typ åtta personers besättning, som kallas 18-fotare. Dom seglar kl 14.00 på lördagar och har någon form av tävling ute i Sydney Harbour . Vid typ 16.00 är dom klara och kommer in och packar ihop båtarna. Campbell som spelar gitarr i bandet brukar vara med och segla ibland också. Han säger att det bara är att dyka upp vid klockan två så får man följa med som besättning/barlast. Verkar kul, men det blir nog inte av att jag ger mig på det.
Sen blir det pilsner och eftersnack på bryggan på baksidan av klubb-huset. Och då spelade vi för dem denna vecka. Trevligt. Och det funkade ganska bra rent speltekniskt trots att jag inte har någon förstärkare. Och låtarna hade jag ju spelat med dem flera gånger tidigare.
Jag kunde ju inte ta några bilder medan vi spelade, men jag tog en på Campbell när vi plockade ihop, och en på publiken (dock hade jag nog kameran inställd på något konstigt sätt för de blev lite suddiga).
Seglingsklubben (Sydney Flying Squadron) är en klubb för någon typ av stora jollar (utan köl), med typ åtta personers besättning, som kallas 18-fotare. Dom seglar kl 14.00 på lördagar och har någon form av tävling ute i Sydney Harbour . Vid typ 16.00 är dom klara och kommer in och packar ihop båtarna. Campbell som spelar gitarr i bandet brukar vara med och segla ibland också. Han säger att det bara är att dyka upp vid klockan två så får man följa med som besättning/barlast. Verkar kul, men det blir nog inte av att jag ger mig på det.
Sen blir det pilsner och eftersnack på bryggan på baksidan av klubb-huset. Och då spelade vi för dem denna vecka. Trevligt. Och det funkade ganska bra rent speltekniskt trots att jag inte har någon förstärkare. Och låtarna hade jag ju spelat med dem flera gånger tidigare.
Jag kunde ju inte ta några bilder medan vi spelade, men jag tog en på Campbell när vi plockade ihop, och en på publiken (dock hade jag nog kameran inställd på något konstigt sätt för de blev lite suddiga).
fredag 14 november 2008
En spindel
Kolla in spindeln jag hittade sittande i mitten av sitt nät mellan några grenar i en liten buske ute vid gatan.
Typ fyra-fem cm uppifrån och ner. Det såg ut som om den hade fyra ben, men den höll ihop dem två och två. Ser lite läskig ut, men den är nog inte farlig alls. De enda spindlar som det pratas om som farliga är redback och funnel web, och detta är inte någon av dessa.
Typ fyra-fem cm uppifrån och ner. Det såg ut som om den hade fyra ben, men den höll ihop dem två och två. Ser lite läskig ut, men den är nog inte farlig alls. De enda spindlar som det pratas om som farliga är redback och funnel web, och detta är inte någon av dessa.
torsdag 13 november 2008
Hunter Valley och Port Stephens
Förra helgen gjorde vi en liten utflykt som innebar ca 4 timmars bilresa på lördag förmiddag till Hunter Valley, tre timmar därifrån till Anna Bay i Port Stephens där vi sov en natt i en lite stuga, och hemresa på fem timmar på söndagen. Tack vare spännande upplevelser och DVD spelare i baksätet på bilen var vi mycket nöjda med resan.
Första anhalten var Hunter Valley Gardens, en trädgård med 12 olika tema trädgårdar, bla sagobokstema som kan ses nedan.
Därefter besökte vi Tyrrells vingård, vars grusväg var kantad av vinstockar där varannan rad började med en stamros, tjusigt! Tyrrells vingård har anor från 1860-talet och är en av de största vingårdarna i distriktet.
Som motpol till denna gigant besökte vi sedan Scarborough, en liten mysig vingård 21 år gammal, där man fick sitta till bords med en tallrik kex och ost till vinprovningen.
När vi åkte ifrån Scarborough var klockan fem på eftermiddagen och en perfekt tidpunkt för kängurur att vakna till liv. Vi såg flera flockar betande och hoppande med ungar i magen flockar längs med vägen. När vi började närma oss vårat övernattningsställe, Melaleuca, åkte vi förbi en varningsskylt för kängurur och KOALABJÖRNAR. Det skulle senare visa sig att vi prickat in ett backpackersställe att övernatta på precis i kanten av en nationalpark med koalabjörnar i. Väl framme klev vi ur bilen och det första vi såg i mörkret var en känguru som hoppade bredvid ett uppställt tält. Stugan bestod av ett rum med två våningssängar och ett kylskåp. Walter och mamma klev ut i mörkret för att leta reda på badrummet och blev smått överraskade när två grå, halvstora med grov svans, djur ramlade ner ur ett träd framför fötterna på dem. Jag sprang ut ur stugan och konstaterade att kängurur kan klättra i träd. Vi hade mött våra första possums!
På morgonen kom mamma tillbaka från en morgonpromenad och berättade att hon sett en koalabjörn i ett av eukalyptusträden. Efter frukost gick vi ner till havet.
Lite mer söder ut fanns det stora sanddyner där man kunde rida på kamel, vilket vi inte gjorde, men de skymtar i bakgrunden på bilden.
Första anhalten var Hunter Valley Gardens, en trädgård med 12 olika tema trädgårdar, bla sagobokstema som kan ses nedan.
 |
| From HunterValley_PortStephens |
 |
| From Australienblog |
Därefter besökte vi Tyrrells vingård, vars grusväg var kantad av vinstockar där varannan rad började med en stamros, tjusigt! Tyrrells vingård har anor från 1860-talet och är en av de största vingårdarna i distriktet.
 |
| From Australienblog |
Som motpol till denna gigant besökte vi sedan Scarborough, en liten mysig vingård 21 år gammal, där man fick sitta till bords med en tallrik kex och ost till vinprovningen.
 |
| From Australienblog |
När vi åkte ifrån Scarborough var klockan fem på eftermiddagen och en perfekt tidpunkt för kängurur att vakna till liv. Vi såg flera flockar betande och hoppande med ungar i magen flockar längs med vägen. När vi började närma oss vårat övernattningsställe, Melaleuca, åkte vi förbi en varningsskylt för kängurur och KOALABJÖRNAR. Det skulle senare visa sig att vi prickat in ett backpackersställe att övernatta på precis i kanten av en nationalpark med koalabjörnar i. Väl framme klev vi ur bilen och det första vi såg i mörkret var en känguru som hoppade bredvid ett uppställt tält. Stugan bestod av ett rum med två våningssängar och ett kylskåp. Walter och mamma klev ut i mörkret för att leta reda på badrummet och blev smått överraskade när två grå, halvstora med grov svans, djur ramlade ner ur ett träd framför fötterna på dem. Jag sprang ut ur stugan och konstaterade att kängurur kan klättra i träd. Vi hade mött våra första possums!
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
På morgonen kom mamma tillbaka från en morgonpromenad och berättade att hon sett en koalabjörn i ett av eukalyptusträden. Efter frukost gick vi ner till havet.
 |
| From Australienblog |
Lite mer söder ut fanns det stora sanddyner där man kunde rida på kamel, vilket vi inte gjorde, men de skymtar i bakgrunden på bilden.
 |
| From Australienblog |
onsdag 12 november 2008
Ella har träffat Mimmi
Äntligen har Ella träffat en liten 5-årig kompis som pratar svenska! För en dryg vecka sedan var vi och badade på Coogee beach, då jag hörde en mamma prata svenska med sina två döttrar. Vi utväxlade email adress och bestämde träff på samma strand en vecka senare. Så i torsdags lekte Ella I flera timmar med Mimmi och hennes storasyster Linnea, 8 år, och Walter så klart. Ella var glad och lycklig! Nedan ses barnen leka leken att gömma sig för vågorna.
Vi bjöd in den till Sydney nyanlända svenska familjen, Matti, Anette, Linnea och Mimmi, på middag kvällen efter. Walter somnade precis innan gästerna anlände så tjejerna kunde i lugn och ro klä ut sig till prinsessor och sminka sig med Ellas födelsedagssmink. Walter vaknade så småningom om barnen lekte snällt. Efter huvudrätten tittade barnen på filmen "Hitta Nemo" som Ella så passande hade fått av moster i födelsedagspresent, och vi vuxna kunde diskutera världsfreden och vad man måste se i Australien. Enda smolket i bägaren är att Mimmi och
hennes familj åker tillbaka till Sverige i januari, men då börjar Ella skolan och får förhoppningsvis nya kompisar.
 |
| From Australienblog |
Vi bjöd in den till Sydney nyanlända svenska familjen, Matti, Anette, Linnea och Mimmi, på middag kvällen efter. Walter somnade precis innan gästerna anlände så tjejerna kunde i lugn och ro klä ut sig till prinsessor och sminka sig med Ellas födelsedagssmink. Walter vaknade så småningom om barnen lekte snällt. Efter huvudrätten tittade barnen på filmen "Hitta Nemo" som Ella så passande hade fått av moster i födelsedagspresent, och vi vuxna kunde diskutera världsfreden och vad man måste se i Australien. Enda smolket i bägaren är att Mimmi och
hennes familj åker tillbaka till Sverige i januari, men då börjar Ella skolan och får förhoppningsvis nya kompisar.
 |
| From Australienblog |
onsdag 5 november 2008
The Women
Medan Andreas och barnen var på barntimmar i svenska kyrkan i Sydney åkte jag än en gång på konstgalleri med Liz.
På kvällen åkte jag och Katarina till Randwick Ritz (närmsta biografen), dit kom även Liz. Tisdagskvällar är billigare än vanligt att se på bio, 7 dollar mot 11 dollar annars. Filmen "The Women" (döpt av Walter till "Tanter") handlade mycket riktigt om kvinnor och tjejer, inte en enda karl så långt ögat kunde se förutom i sista scenen! Jag ska inte avslöja mer, utan gå själva och se den. Även tillverkarna av filmen var till största delen kvinnor!
Det hade varit Melbourne Cup tidigare på dagen (mer om det på Katarinas blogg nedan) och mycket folk var fortfarande i rörelse. Vi tog varsitt glas vin/ö på en stor sylta med storbildsTV och lokalen kokte fortfarande av i efterdyningarna av sagda "Melbourne Cup". Gissa om jag sov gott på natten efteråt...
På kvällen åkte jag och Katarina till Randwick Ritz (närmsta biografen), dit kom även Liz. Tisdagskvällar är billigare än vanligt att se på bio, 7 dollar mot 11 dollar annars. Filmen "The Women" (döpt av Walter till "Tanter") handlade mycket riktigt om kvinnor och tjejer, inte en enda karl så långt ögat kunde se förutom i sista scenen! Jag ska inte avslöja mer, utan gå själva och se den. Även tillverkarna av filmen var till största delen kvinnor!
Det hade varit Melbourne Cup tidigare på dagen (mer om det på Katarinas blogg nedan) och mycket folk var fortfarande i rörelse. Vi tog varsitt glas vin/ö på en stor sylta med storbildsTV och lokalen kokte fortfarande av i efterdyningarna av sagda "Melbourne Cup". Gissa om jag sov gott på natten efteråt...
 |
| From Australienblog |
Melbourne Cup
"The race that stops a nation" kallas även Melbourne Cup, som är en hästkapplöpning.
Alla i delstaten Victoria har ledig dag och på POWMRI, där jag jobbar, stod all verksamhet stilla mellan kl 14.00-16.00. Festligheterna på POWMRI inleddes med mat och champagne följd av en hattävling. Många Sydneybor bar denna dag hatt och var allmänt uppsnofsade, vilket jag tror är kotym när man går och tittar på hästtävlingar. Alla köpte sweepers, en slags lotteri, där man slumpvis fick tilldelat sig så många hästar som man betalade för. Kl 15.00 tittade och hejade vi alla på våra hästar som vi såg på en storbildsTV och det var en mycket uppsluppen stämning. På bilden ses jag, Jan och Jennie. Jennie är svenska och hon gjorde sin C-uppsats på patologen i Linköping. Därefter disputerade hon i Adelaid och gör nu postdok på POWMRI. Gissa att jag blev förvånad när hon en dag stod vid mitt skrivbord och sa "Hej Katarina". I bakgrunden ser man storbildsTVn med en häst. Bilden är tagen med en mobiltelefon.
På barntimmarna på svenska kyrkan i Sydney firade man på liknande sätt, berättade Andreas. Mat, champagne, sweepers och TV tittande. Så jag kan konstatera att både barnverksamhet och forskning i alla fall stoppades denna dag.
Alla i delstaten Victoria har ledig dag och på POWMRI, där jag jobbar, stod all verksamhet stilla mellan kl 14.00-16.00. Festligheterna på POWMRI inleddes med mat och champagne följd av en hattävling. Många Sydneybor bar denna dag hatt och var allmänt uppsnofsade, vilket jag tror är kotym när man går och tittar på hästtävlingar. Alla köpte sweepers, en slags lotteri, där man slumpvis fick tilldelat sig så många hästar som man betalade för. Kl 15.00 tittade och hejade vi alla på våra hästar som vi såg på en storbildsTV och det var en mycket uppsluppen stämning. På bilden ses jag, Jan och Jennie. Jennie är svenska och hon gjorde sin C-uppsats på patologen i Linköping. Därefter disputerade hon i Adelaid och gör nu postdok på POWMRI. Gissa att jag blev förvånad när hon en dag stod vid mitt skrivbord och sa "Hej Katarina". I bakgrunden ser man storbildsTVn med en häst. Bilden är tagen med en mobiltelefon.
 |
| From Australienblog |
På barntimmarna på svenska kyrkan i Sydney firade man på liknande sätt, berättade Andreas. Mat, champagne, sweepers och TV tittande. Så jag kan konstatera att både barnverksamhet och forskning i alla fall stoppades denna dag.
måndag 3 november 2008
Ella i skolan
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg skall Ella gå till skolan vid två tillfällen nu i vår (dvs okober/november) för att prova på lite innan skolan börjar på rikitgt i januari. Det kallas för transition och skulle väl kunna översättas till inskolning, skulle jag tro.
Det första tillfället var redan i torsdags, och idag avverkade vi det andra. Båda gick till på samma sätt, men här beskriver jag först tordagens variant. Föräldrarna hade för någon måndad sen fått välja två tillfällen av sex då deras barm skulle komma, vilket bl a innebar att samma barn inte kommer på båda de tillfällen då Ella kom. Jag tror dock att alla de lärare som skall ta emot 5-års-klasserna (som kallas kindergarten) var där så Ella fick sannolikt träffa sin blivande fröken.
Australiensare har andra lunchvanor än vi. De hade lagt inskolningen från kl 11.30 till 13.00. Vi fick käka lite förstärkt förmiddagsfika vid 10.30 för att vara säkra på att orka med.
Sen promenerade jag (Andreas) och Ella till skolan, vilket tog ungefär en kvart. Liksom vid föräldramötet fanns det äldre skolbarn som tog emot oss redan vid entrén och såg till att vi hittade fram till rätt klassrum. Där utanför stod redan andra barn och föräldrar, samt fröknarna som prickade av och fäste namnlappar på alla barn, med små färgkodade prickar som antagligen betydde något. Sen fick man gå in. Jag följde med. Det fanns framlagt olika typer av "pyssel" typ, ritpapper och kritor, pussel, etc på de låga bänkarna. Ella satta sig genast och ritade en familj, med mamma, pappa, Ella och Walter, vilket verkade göra läraren som kom fram nöjd. Ella fick också skriva sitt namn. Sen pratade jag lite med läraren också, om att Ella inte kan så mycket engelska etc, och hon såg inte särskilt orolig ut. De verkar vara relativt vana vid detta och har särskilda extralärare etc.
Sen fick jag gå ut ur klassrummet igen. Jag gick först till uniforms-shopen och köpte en skoluniform till Ella. Det blev en gul pike-tröja, en svart byx-kjol (som kallas skorts), en skolhatt av modellen "bushhat" och en klänning. Ni får se hur det ser ut på Ella när det blir dags att gå till skolan på riktigt i januari, men jag tog en bild när hon har hatten på, som ni kan se nedan.
Sen knallade jag till "the parents room" som var en litet "redskapsskjul" ute på skolgården där det serverades kaffe och kakor till de väntande föräldrarna. Jag pratade lite med några av de andra föräldrarna och tiden gick fort. Plötsligt var det dags att hämta Ella. Alla föräldrarna samlades utanför klassrummet, medans barnen avslutade med en sångstund, eller om det var någon slags sagostund. Jag skymtade Ella genom ett fönster och hon såg glad ut. Sen kokm de ut två och två, ledda av en fröken.
Ella verkade vara nöjd med dagen. Hon hade inte förstått allt som sades, så klart, men antagligen hade hon nog hängt med lite iallafall. Vi gick hem igen och Ella fick prova den nya skolhatten.
Det hade nog trots allt varit en relativt ansträngande upplevelse för Ella, för resten av dagen var hon "upp-och-ner" mest hela tiden. Men det gick över till dagen efter.
Dagens skolbesök avlöpte på samma sätt. Men Ella var nog mer förberedd, och hon blev inte alls lika upprörd och trött på eftermiddagen, efter att vi kom hem. Hon sa att hon varit "blyg", vilket jag tror skall tolkas som att hon inte velat prata så mycket.
Slutresultatet måste ändå betraktas som lyckat. Ella verkar inte avskräckt, utan ser fram emot att gå till skolan i januari.
Det finns en massa mer att skriva om att gå iskolan, som hur lunchen och gymnastiken går till t ex. men det sparar vi till senare.
Det första tillfället var redan i torsdags, och idag avverkade vi det andra. Båda gick till på samma sätt, men här beskriver jag först tordagens variant. Föräldrarna hade för någon måndad sen fått välja två tillfällen av sex då deras barm skulle komma, vilket bl a innebar att samma barn inte kommer på båda de tillfällen då Ella kom. Jag tror dock att alla de lärare som skall ta emot 5-års-klasserna (som kallas kindergarten) var där så Ella fick sannolikt träffa sin blivande fröken.
Australiensare har andra lunchvanor än vi. De hade lagt inskolningen från kl 11.30 till 13.00. Vi fick käka lite förstärkt förmiddagsfika vid 10.30 för att vara säkra på att orka med.
Sen promenerade jag (Andreas) och Ella till skolan, vilket tog ungefär en kvart. Liksom vid föräldramötet fanns det äldre skolbarn som tog emot oss redan vid entrén och såg till att vi hittade fram till rätt klassrum. Där utanför stod redan andra barn och föräldrar, samt fröknarna som prickade av och fäste namnlappar på alla barn, med små färgkodade prickar som antagligen betydde något. Sen fick man gå in. Jag följde med. Det fanns framlagt olika typer av "pyssel" typ, ritpapper och kritor, pussel, etc på de låga bänkarna. Ella satta sig genast och ritade en familj, med mamma, pappa, Ella och Walter, vilket verkade göra läraren som kom fram nöjd. Ella fick också skriva sitt namn. Sen pratade jag lite med läraren också, om att Ella inte kan så mycket engelska etc, och hon såg inte särskilt orolig ut. De verkar vara relativt vana vid detta och har särskilda extralärare etc.
Sen fick jag gå ut ur klassrummet igen. Jag gick först till uniforms-shopen och köpte en skoluniform till Ella. Det blev en gul pike-tröja, en svart byx-kjol (som kallas skorts), en skolhatt av modellen "bushhat" och en klänning. Ni får se hur det ser ut på Ella när det blir dags att gå till skolan på riktigt i januari, men jag tog en bild när hon har hatten på, som ni kan se nedan.
Sen knallade jag till "the parents room" som var en litet "redskapsskjul" ute på skolgården där det serverades kaffe och kakor till de väntande föräldrarna. Jag pratade lite med några av de andra föräldrarna och tiden gick fort. Plötsligt var det dags att hämta Ella. Alla föräldrarna samlades utanför klassrummet, medans barnen avslutade med en sångstund, eller om det var någon slags sagostund. Jag skymtade Ella genom ett fönster och hon såg glad ut. Sen kokm de ut två och två, ledda av en fröken.
Ella verkade vara nöjd med dagen. Hon hade inte förstått allt som sades, så klart, men antagligen hade hon nog hängt med lite iallafall. Vi gick hem igen och Ella fick prova den nya skolhatten.
Det hade nog trots allt varit en relativt ansträngande upplevelse för Ella, för resten av dagen var hon "upp-och-ner" mest hela tiden. Men det gick över till dagen efter.
Dagens skolbesök avlöpte på samma sätt. Men Ella var nog mer förberedd, och hon blev inte alls lika upprörd och trött på eftermiddagen, efter att vi kom hem. Hon sa att hon varit "blyg", vilket jag tror skall tolkas som att hon inte velat prata så mycket.
Slutresultatet måste ändå betraktas som lyckat. Ella verkar inte avskräckt, utan ser fram emot att gå till skolan i januari.
Det finns en massa mer att skriva om att gå iskolan, som hur lunchen och gymnastiken går till t ex. men det sparar vi till senare.
söndag 2 november 2008
Playgroups i Waverley Park
Söndags utflykten gick till en gemensam aktivitet för alla playgroups i området. Mamma och jag jobbade hårt med att hålla reda på barnen, stå i kö till olika aktiviteter, vätskebalans osv. Barnen stormtrivdes med bilåkning...
...hoppborg...
...ponnyridning...
...getborstning (kindi farm)...
...ansiktsmålning och mycket mer.
Barnen överaskade Andreas mitt trombonrepandet när vi kom hem.
Nu sitter vi och tittar på Wallander på Australiensisk TV!
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
 |
| From Australienblog |
Barnen överaskade Andreas mitt trombonrepandet när vi kom hem.
 |
| From Australienblog |
Nu sitter vi och tittar på Wallander på Australiensisk TV!
Mammas födelsedag
Mammas födelsedag firade vi på morgonen innan jag gick till jobbet med tårta och paket på sängen. Efter jobbet gick jag den 20 min långa promenaden i 38 gradig värme ner till Coogee beach och badade med födelsedagsbarnet och övriga familjen. Barnen hade redan innan jag kom badat sig blå och Ella frös så hon grät i värmeböljan. Vi åkte direkt från stranden till den bokade restaurangen, med salt i håret och sand mellan tårna. Vi hade laddat med en dator med Bolibompa, så jag tror alla var nöjda med födelsedagsmiddagen.
 |
| From Mammas födelsedag restaurang |
 |
| From Mammas födelsedag restaurang |
På lördagen (sköna 23 grader varmt) fortsatte firandet tillsammans med mammas väninna Liz. Jag och mamma mötte henne i Royal Botanic Garden och gick en guidad tur på en och en halv timme. Vi fick lära oss mycket om inhemska växter och hur de användes av aborginier, samt hur de första brittiska fångarna och deras vakter just i denna park börjat sina egna odlingar. På bilden nedan står mamma och jag och beundrar och luktar på Magnolia Grandiflora.
From Australienblog
Vi gick även på en liten konstutställning. På bilden står mamma och Liz framför en av de skyskrapor (den till höger) som Liz varit med och ritat.
From Australienblog
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
